Tankar från en nykomling: Min första text för Bulletinen.

I förra veckan levererade jag min första text till tidningen Bulletinen som skickas ut till Svenskkolonin här.  För er som följer Invandrarpappan finns det säkert en formulering eller två ni kan känna igen, och faktum är att detta egentligen är en hybrid mellan ett inlägg från Lantau och ett jag skrev den första veckan här.  Jag tror på återvinning, och det är väl knappast stöld att låna av sig själv:-)
Tror inte heller att korsläsningen mellan Invandrarpappan och Bulletinen är särskilt stor

/F



Några tankar från en nykomling. Och en hälsning hem.

När det blev klart att vi skulle flytta hit hade jag bilden av Hongkong som en storstad. Det är förvisso sant, men när jag kom hit första gången i maj slogs jag främst av hur grönt det var. Visst finns det stora skogar av höghus, men de sticker upp ur ännu större områden av grönska.
    När vi bott här i några veckor och besökt bara tre av alla öar och ett fåtal av alla stränder kan jag konstatera att inte heller bilden av den gröna ön stämmer. Hongkong är inte en stad. Det är en skärgård.
    Det är faktiskt slående hur mycket livsstilen här påminner om den vi har därhemma. Jobb och stadsliv i veckorna, men skog och natur på helgerna.  Visst, det blir kanske stranden istället för kantarellskogen, men faktum är att sättet många verkar leva på här påminner ganska mycket om livet i Stockholm.
    I takt med att veckorna går kommer nya insikter. Diskussionerna med taxichaufförerna har blivit mycket mindre frustrerande av att förstå att denna plats inte är tvåspråkig. Det är en plats med två språk.  Och detta är inte ett samhälle. Det finns ett kinesiskt Hong Kong och det finns ett västerländskt Hong Kong. Det finns ett modernt Hong Kong, men också ett Hong Kong där gamla traditioner och trosföreställningar fått leva kvar, sida vid sida med andra kulturer som kommit till denna övärld. En av mina första dagar på egen hand i stan passerade jag Moskén. Några kvarter bort låg ett av alla dessa små tempel. Vägg i vägg låg en liten espressobar som hade kunnat ligga i New York eller för den del Stockholm och strax intill en liten afrikansk bar.
    Denna fantastiska blandning av människor och kulturer, detta myller av folk, denna blandning av dofter och synintryck utgör tillsammans en av världens mest dynamiska och framgångsrika regioner. Som en hälsning hem skulle man därför kunna säga att framgång och välstånd bevisligen inte skapas av att stänga in sig själv och stänga ute andra.  Efter sju veckor som medföljande i denna fantastiska region kan jag konstatera att människor med olika bakgrund, religion och kultur inte bara kan leva tillsammans. Jag tror vi ska och bör göra det.

Fredrik Dahlberg