Personligen har jag varit några gånger redan. Fot-reflexologi ställena finns verkligen överallt. Priset sträcker sig mellan ungefär 50 -120 HK dollar för en halvtimme, mest beroende av vilken stadsdel man befinner sig i. Det finns naturligtvis även längre behandlingar. En av de första veckorna tyckte jag det var lite konstigt när min kvinnliga bekant efter ett möte ville visa mig ett bra ställe för fotmassage. Efter att ha varit några gånger är det mindre konstigt, och det är verkligen ett mycket sympatiskt inslag i den lokala kulturen.
Människor kommer ensamma, de kommer som oss hela familjer, du kan se ett kompisgäng med killar komma och slå sig ner i fåtöljerna, och du kan se ta en massage som en paus i barrundan (Det gjorde för övrigt jag och en polare i fredags) Det kan göra rätt ont emellanåt, och om man som jag är lite kittlig är det inte helt okomplicerat:-) Det är dock fruktansvärt skönt och fantastiskt avkopplande.
Nu är det söndag kväll och vi har just kommit tillbaka från Nya Territorierna. Är inte det en mening som klingar vackert av både historia och science-fiction? Det är pinsamt att säga det, men det var faktiskt första besöket för mig. Oavestt om man ser till folkmängd eller storlek är nog kowloon och nya territorierna bra mycket större än Hongkong-ön. På ett sätt är ön och "central" en förort:-)
De flesta Kineser bor i Nya Territorierna. Det är fullt av gigantiska bostadskomplex, men också fantastisk natur. Målet för dagen var Hong Kong Wetland Park, som visade sig vara en något större modell av de "Naturrum" som börjat dyka upp överallt i Sverige. På det hela taget var det dock lite av en besvikelse. Det skall vara en bevarad del träsk- och våtmark, men det hela var så fint iordninggjort med gångvägar och stora bryggor att det stundtals kändes ganska konstgjort.
Med fågeltorn och våtmark påminde det annars faktiskt lite om Naturrummet vid Tåkern, där Åsas syster jobbar som guide ibland. Ett små komiskt inslag var att det bland alla flanerande barnfamiljer fanns gott om kamoflageklädda fågelskådare med meterlånga papparazzi-objektiv som verkade ta väldigt seriöst på sig själva och sin uppgift. Det kändes lite som att möta en fågelskådare på Kolmården.
Fåglar är inte riktigt min grej. Jag har inget emot dem, men har aldrig känt något behov av att kunna känna skillnad på sorterna. Min största behållning var nog snarast att jag fick skåda min första gröna taxi-bil. De är röda i Hongkong, Blå på Lantau och som sagt gröna i Nya Territorierna.
Parken i sig vet jag knappast om vi kommer besöka igen, även om den växte med tiden och det trots allt var en trevlig söndag. Helt klart är dock att vi ska försöka spendera mer tid i området. Vi har hittat några fantastiska vandringsleder som vi funderar på att prova till nästa helg, inte minst sedan de går längs med resterna av The Gin-drinkers line, som var den lokala (och precis lika lyckosamma...) motsvarigheten till Maginot-linjen. En del gillar fåglar. Andra gillar krig.
Lite annat:
Vårt nybildade Turk-Svenska band har haft sin första repetition i en replokal i Kowloon. Det gick sämre än önskat, men otroligt mycket bättre än befarat. Det var framförallt otroligt kul.
Plugga på dagarna, göra läxorna på nåt fik för att sedan åka till replokalen: Smått märkligt att man plötsligt kan få sitt tonårsliv tillbaka:-)
Det viktigaste när man startar ett band är självklart namnet. Så var det då, och så är det nu. Den turkiska delen av orkestern gillade inte "Turks and Jerks", så det blev en låt istället. Nu lutar det åt The Kalabalik, då kalabalik ju som bekant är ett turkiskt låneord i svenskan. För oss betyder kalabalik kalabalik. För dem betyder kalabalik folksamling. Ju mer jag tänker på det är dock Hej Kalabalik mycket roligare, i alla fall för en svensk:-) Vi får se vad de övriga säger.
Ha en bra vecka,
/F
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar