För någon vecka sedan kom det en lunchnbjudan från Svenska handelskammaren. Två vinnare av Årets kock, Gustav Trägårdh och Viktor Westerlind, skulle komma till Hongkong och nu fanns möjlighet att äta en lunch bestående av "scapas" på ett hotell i Kowloon.
Redan när jag såg inbjudan bestämde jag mig för att gå. Jag tittade dock inte så noga på datumet. I torsdags satt jag så i godan ro på Starbucks borta i Cyber port. Jag skrev lite och läste lite och när klockan började närma sig lunchdags tänkte jag att jag skulle ringa några samtal för att se om någon ville mötas upp någonstans. Först ringde jag Alex, som ligger först i telefonboken (som nu rymmer hela tjugo nummer:-)). Det visade sig att han precis var påväg ut genom dörren för att åka till ovan nämnda lunch. Det blev att ringa ett snabbt telefonsamtal för att kolla om det möjligtvis fanns chans till en sen anmälan, och jodå, en person till skulle de nog kunna klämma in.
Inom loppet av någon minut hade lugn och ro plötsligt blivit väldigt bråttom. Jag tog bussen till Central och tunnelbanan över till Kowloon-sidan. Alex och Emma väntade på mig vid tunnelbanan och vi gick tillsammans till x där lunchen skulle hållas.
Trots att jag bara varit här ett litet tag börjar jag känna igen rätt många i den lilla svenskkolonin, i alla fall till utseendet. Jag träffade också den svenska kille vi stötte på i Shek O förra helgen och vi bestämde att våra döttrar snart måste få träffas och leka.
Lunchen anordnades i samarbete med Finds (Finland, Island, Danmark, Sverige) som är en skandinavisk restaurang som jag faktiskt inte hört talas om tidigare.
Efter en stunds mingel hälsades vi välkomna av Hr Generalkonsuln och ganska snart började rätterna komma in. Det är märkligt hur dofter och smaker har en förmåga att väcka minnen och nästan förflytta en genom tid och rum.
Den svenska mat jag ätit de senaste sju veckorna begränsas till Ikeas köttbullar och ett par sillbitar på frukostmackan, även de från Ingvars skafferi.
Att nu äta lätthalstrad gravlax, löjrom och biff med svensk pepparrot tillagat av ett par av Sveriges bästa kockar kändes lite märkligt, och på ett sätt faktiskt lite sorgligt. Jag tror faktiskt att de där små snittarna med löjrom väckte den första lilla känslan av någon slags hemlängtan. De påminde mig också om att jag inte hann med någon riktig kräftskiva innan vi åkte, något som retar mig å det grövsta:-)
Tiden går fort när man äter och dricker gott, och vi hade nog bara hunnit till rätt fem av åtta när klockan började bli obehagligt mycket med tanke på att jag hade skolbussarna att passa. Det fanns inte så mycket annat att göra än att ursäkta sig och börja stressa tillbaka.
Det är nog bara fjärde eller femte gången jag varit över i Kowloon sen vi kom hit. Både konstigt och lite trist, för jag tycker egentligen väldigt mycket om den sidan, och när vi var här i maj bodde vi, och spenderade den mesta tiden där.
Ni får ursäkta alla mina konstiga liknelser, men man skulle kunna säga att Kowloon förhåller sig till Hongkong ungefär som Barcelona förhåller sig till Madrid. De ligger ju förvisso mycket närmre varandra, men det är på ett sätt två städer i samma land, men på ett annat sätt inte. Det finns en viss rivalitet mellan de båda. De påminner på ett sätt om varandra, men de är samtidigt väldigt olika. Om Hongkong är kosmopolitiskt och ganska västinfluerat, så är Kowloon lite hårdare och på sina håll lite mer ruffigt. Därmed inte sagt att det inte finns lyxbutiker, fina hotell och stora varuhus. Snarare tvärtom. De riktigt snuskigt stora pengarna finns nog snarast bland kineserna. Det tog faktiskt inte särskilt många år efter det att britterna grundat kolonin för än merparten av skatteintäkterna kom från den kinesiska delen av befolkningen.
Personligen har jag inte varit medveten om vilket hårt apartheid-liknande samhälle det koloniala Hongkong faktiskt var. Kineserna var länge helt utestängda från det offentliga livet och kunde inte få kvalificerade jobb inom vare sig förvaltning eller brittiska företag. De var förbjudna att bosätta sig på, eller ens besöka peaken om de inte kom för att leverera varor. De lät sig dock inte nedslås av det utan byggde sin egen stad, sina egna banker och sina egna företag. När man ser skyskraporna i Kowloon är de därför på ett sätt ett viktigare monument över brittisk kolonialmakt än vad Hongkong-ön är.
I Kowloon fanns för övrigt även "The walled city of Kowloon". Jag tror aldrig jag hört talas om en plats jag så gärna velat besöka. Genom något litet administrativt misstag kom en liten del av Kowloon att stå kvar under Kinesiskt styre, men eftersom att det låg mitt i det område som leasats av britterna blev det i praktiken ett ingenmansland och därmed laglöst. Innanför murarna härskade istället triaderna och långt in på 80-talet lär man ha kunnat se enstaka opiumrökare i de trånga gränderna. Området revs slutgiltigt 1992. Jag har köpt lite litteratur i ämnet och hoppas snart besöka den park som anlagts där den muromgärdade staden en gång låg. Förhoppningsvis kommer det mynna ut i ett litet resereportage från en plats som inte finns.
/F
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar