Hejdå Tiger, välkommen Kanin...

Elviras klass redo för Showtime

Sa Puh, vill man ju nästan lägga till, men nu är det inte en saga utan en ren kalenderuppdatering. I nästa vecka lämnar vi Tigerns år och välkomnar Kaninen.
På Elviras skola var det nyårsfirande redan igår, med lejondans, sånger, diktläsning och vårrullar. I nästa vecka är det nyår på riktigt, och i dag börjar flickorna ett veckolångt lov.
Rött och guld är alltid vanliga inslag i gatubilden här, men just nu har det gått in i ett extremläge. Det är banderoller och det är lanternor. Det är gyllene tecken och det är röda kuvert. Det är framför allt kaniner, kaniner och kaniner i alla färger och former man kan tänka sig.
Utöver gott om röda kuvert med "lucky money" att dela ut till släkt, barn, anställda etc (allt enligt ett mycket märkligt regelverk jag inte riktigt begriper mig på) så ska alla ha ett clementin- eller apelsinträd, och de senaste dagarna har man kunnat se leveranser med hav av dessa över hela stan.

Mynt som snart ska börja jobba.
Spridda bud vad gäller var de ska placeras,
under dörrmattan eller över dörren?

Väldigt mycket i firandet cirklar kring just pengar. Det handlar om att att vara frisk och bli rik eller rikare under året som kommer. Har fått lära mig att sex antika kinesiska mynt på en röd tråd ska placeras vid dörren på årets första dag. Då kommer det tydligen att välla in kulor under året som kommer.  Det kan väl vara värt ett försök, och tittar man på Kinas ekonomiska utveckling verkar de ju inte vara helt ute och cykla.
Det verkar vara bra och bråda dagar för alla som säljer blommor, godis och dyr Cognac. Det verkar också vara högsäsong för alla som sysslar med Feng Shui och spådomar.
   Kaninens år låter ju sött och gulligt. När jag idag ägnade lite tid åt att höra vad Feng Shui mästarna hade om säga om saken så blev bilden med ens lite mer komplicerad. Tyvärr lyckades jag glömma en utmärkt tidningsartikel om saken på bussen, men jag skall försöka återberätta vad jag minns, kompletera med wikipedia och återkomma med mer lite senare. Kaninens år är för visso bra för romantik och för att hitta en partner. Men det är också ett år som enligt de som för står sig på saken kommer att präglas av

Nästan som julgran. Och det ska vara clementimer
för att de ser ut som pengar.

1- Avslöjanden, inte minst vad gäller sexskandaler och vänsterprassel. 2- Strider i det fördolda, inte öppna krig men många hugg i ryggen bakom kulisserna.
   Same procedure as every year, skulle man väl kunna säga.
De inte fullt så gulliga inslagen i året kommer sig av att den Kinesiska zodiaken förutom hela fablernas värld (Råtta, oxe, tiger, kanin, drake, orm, häst, får/get, apa, tupp, hund, gris) även har fem element att ta hänsyn till. De är metall, trä, eld, vatten och jord. Det år som snart börjar är en metallkanin, vilket fullt naturligt gör kaninen och därmed även året lite hårdare.
Att komma hela varvet runt, så att alla djur har varit i alla element tar 60 år, vilket alltså är en hel astrologisk cykel.
Annat jag fick veta är att Hong Kong  enligt astrologerna är inne i en gynnsam period som varar fram till 2024, och innan dess räknar jag med att vi är hemma. Aktiemarknaden kommer att gå bra, med en liten dipp i juli och luftföroreningarna och miljöproblemen kommer inte att lösas under året.
  Den sista spådomen hade jag kunnat ge.
Idag har jag varit med flickornas skola på en flowermarket. Tyvärr med kameran kvarglömd hemma. I helgen ska jag försöka få med familjen på några av alla de nyårsmarknader som om man bortser från utbudet påminner ganska mycket om julmarknaderna där hemma.
   Det ska faktiskt bli en spännande vecka, och på något märkligt har även jag, så här i slutet av januari fått en känsla av att ett nytt år står för dörren.
/F

Har din bebis för små ögonbryn?

Såg denna affisch i ett kinesiskt apotek i Aberdeen. Vet inte vad det är för medicin, om det ens är medicin. Vet följaktligen inte heller vilken sjukdom eller åkomma den ska bota, men om du har en bebis därhemma som du skulle vilja ge lite kraftigare hårväxt är du välkommen att höra av dig så ska jag försöka skicka en dos.
/F

När historien tar slut

Mina vänner, det här är mer eller mindre rakt av en text för januari/februari numret av Bulletinen för Svenskar i Hongkong (Eller Hong Kong, som jag föredrar att skriva:-)) Invandrarpappan lovar att öka tempot och komma tillbaka med lite mer personliga reflektioner över Burma och Vietnam inom kort.

Jag och Elvira var båda gyllene musar.
Farbrorn syns inte i bild.
Det känns bäst så.

Den gamle mannen la sin hand på min och mumlade en buddistisk bön. Med den andra handen hjälpte han mig varsamt att i rätt ordning hälla vatten på ett antal buddafigurer, för familj och vänner, för hälsa och välmående, för framgång och affärer, och slutligen en skopa på Den gyllene musen, som jag några minuter tidigare fått veta att jag på något sätt har ett speciellt förhållande till. Hur vet jag inte riktigt, men jag vet att det beror på att jag är född på en torsdag. Vi firade jul hos släktingar i Burma, och är man Yangoon måste man besöka den gyllene pagoden Swedagon. Om den innehåller sex eller sextio ton guld minns jag inte, men om man utgår från storleken skulle jag vara förvånad om det inte var det senare. Nu var det dessutom julafton, så vad kunde då passa bättre än en ordentlig dos guld och rökelse. Det skulle visa sig att vi dessutom fick i alla fall en vis man med på köpet.
    Han kom fram till oss strax innan för entrén. Han frågade om han fick visa oss runt. Sedan undrade han om vi visste vilka veckodagar vi var födda. Med undantag för något enstaka söndagsbarn var det ingen som kom ihåg. Jag och min fru kunde inte ens vilka dagar våra döttrar var födda.
Det var dock inga problem. Mannen halade fram en liten almanacka och frågade efter våra födelsedatum. Min äldsta dotter visade sig vara född en onsdag. På morgonen eller kvällen, undrade mannen.  Det hade han inte frågat någon av oss andra, och när vi undrade varför förklarade han att onsdag är två dagar.
   När alla veckodagar var utredda började vi tillsammans med den gamle mannen gå runt pagoden till de små altarna. Ett för varje dag i veckan. Och så två för onsdag.
   Jag småpratade lite med honom medan vi gick där.
- Jag brukade vara professor i historia sa han, men det kan jag inte vara längre. När jag frågade varför svarade han kort - De ändrade på historien.
Och detta hände inte på Hannibals tid, och det hände inte innan jesus var född. Detta hände för bara några år sedan. Det är inte bara historien de ändrat. De har bytt flagga också. Inom loppet av ett par dagar i höstas försvann den blå-vit-röda flaggan och ersattes med en märklig skapelse i rött, grönt och gult med en stor vit stjärna.
Den gamla fanan skulle halas av en man född en onsdag (vet dock inte vilken av onsdagarna) och hissas av en man född en torsdag.
    Lonley planets Myanmarguide (Ja, de bytte ju namn på landet också) listar en rad skäl för och emot att besöka landet. Jag måste erkänna att jag nog spontant känner att de emot trots allt väger tyngst. Ändå åkte nog hela familjen därifrån med stark känsla av att vi måste  komma tillbaka. Kanske för att vl lämnade med en känsla av att inte riktigt förstå var vi varit.
   De rödklädda munkarna, och nunnorna i rosa. Munknoviserna från sex år och uppåt vi besökte på julaftonsmorgonen, den galna trafiken med gamla solblekta 70- och 80-talsbilar som man knappt skulle få skrotvärdet hemma, men som vi fick lära oss kan kosta många hundra tusen HKD. Och dessutom en känsla tudelad känsla av att man dels kunde tala relativt öppet, men att alla, även expats, i vissa sammanhang gick över till något slags kodspråk.
   Att säga ”hem till Hong Kong” känns fortfarande en aning främmande. Det är dock längesedan jag hade en sådan stark känsla av att komma hem som när jag strax efter att vi landat gick genom Soho.
Hem till en plats där pressen kan skriva vad den vill. Hem till en plats där alla barn kan få utbildning utan att lämnas till ett kloster.
   Samtidigt dröjer det sig kvar en känsla av att det finns en grundläggande skillnad, någonting under ytan, som inte handlar om vad som är rätt eller fel, utan om ett grundläggande annorlunda sätt att se på individen, samhället och vad livet går ut på. Historien behöver kanske inte skrivas om, men det känns som att man måste lära sig att det finns en till.