Bibliotekarien som kom in i kylan.

Bossen och kollegan för dagen.

Då har jag precis kommit tillbaka från mitt första riktiga pass som skolbibliotekarie. I morse tyckte jag nästan att det kändes som att det fläktade lite. Dvs vindarna var något svalare än att få en hårtork i ansiktet. Nu har det dock som vanligt igen, och jag tror till och med att det är varmare än det varit på flera dagar. Med andra ord var det väldigt skönt att få komma hem och dra på ACn. Än så länge har vi egentligen bara upplevt två sorters väder. Soligt, fuktigt och varmt, och gråmulet, fuktigt och varmt. Det sista är nästan värst. Det är som att någon lagt en grå, blöt yllefilt över hela ön.

     Jag vill inte påstå att jag är fullärd, men nu tror jag att jag förstått tillräckligt av hur biblioteket fungerar för att klara ett första pass på egen hand.  Jag vet hur man lämnar ut böcker, hur man registrerar inlämnade böcker, vilka regler som gäller och hur man registrerar nya titlar. Det sistnämnda var mördande tråkigt, inte minst sedan systemet inte kunde hitta ISBN-numren automatiskt.  Det fanns massor med nyinkomna böcker (det mesta lämnat av familjer som flyttat hem eller flyttat vidare) som man förväntas registrera när det inte finns något annat att göra. Böckerna ska också plastas in, en syssla som väckte minnen av att "klä böckerna" eller vad det nu kallades när man satte papper på dem i skolan. Lika vidrigt nu som då.

    Har också fått en första introduktion i "The Dewey Decimal System" som är det amerikanska (och brittiska?) systemet för att katalogisera bilioteksböcker. Det verkar åtminstone något mer begripligt än alla SS, SA, KZL, PzW och liknande bokstavskombinationer man använder därhemma.

    Efter avslutat pass hälsade jag som hastigast på Tyra. Hon har ont i en arm efter att hon halkade på badrumsgolvet igår. Hoppas att det är bättre när hon kommer hem, annars får det bli en första kontakt med sjukvården.  

    Dagarna går ruskigt fort, även när man är "ledig" och efter en lunch med Alex på ett litet kinesiskt hak med en utmärkt Singapore-Noodels för 32 spänn började det bli dags att röra sig hemåt för att invänta skolbussarna. Okej, vi hann med ett par koppar kaffe också, och lite småprat om vad som ska hända i övriga veckan. Eventuellt tennis (!), kanske lite hästkapplöpning och en utgång står på agendan. Ex-pat livet är hårt.

   Innan dess måste jag dock fixa en jäkigt bra rubrik åt byrån därhemma och få till ett möte med Angela för att färdigställa det lilla projektet här. Ni anar inte vad skönt det är att ha lite sånt att göra mitt i alla hushålls-sysslor:-)

/F