| Något motvillig båtfärd |
Vi begav oss istället iväg en mysig liten amerikansk restaurang i Aberdeen för varsin Egg McMuffin. Därefter gick vi ner till hamnen för att ta båten över till andra sidan Lamma, där vi inte varit tidigare.
När vi gick längs kajen kom det fram en liten tant och undrade om vi skulle till Lamma. När jag sa ja, tecknade hon åt mig att följa med. Jag vart alldeles överlycklig. När jag vänder mig om ser jag att övriga familjen högst tveksamt följer efter, och till och med vinkar åt mig att komma tillbaka. Då vart jag lite sur, och följde med ännu bestämdare steg efter tanten. Jag hade dessutom Mr Ronson (Det är bestämt nu) och även om de säkert hade kunnat tänka sig att låta mig åka iväg ensam, tror jag inte att de släppt iväg mig med honom. När vi kom fram till båten var det precis så bra som jag hoppats. Där låg en av de små takförsedda fiskebåtar som man kan se från vår balkong sena nätter och tidiga mornar. Jag älskar att se deras lyktor röra sig i mörkret där nere och är det vindstilla kan man höra deras röster.
Åka passagerarbåt kan man ju faktiskt göra var som helst i hela välden. Att åka med en fiskebåt från fiskebyn på Lamma kan man bara göra här. Det var värt de 200 kronorna.
När vi mötte andra båtar såg jag hur vår kapten tecknade till sina vänner. Två tecken förstod jag. Kapten visade fyra fingrar och de besvarades med tummen upp. Vi var tydligen en bra fångst.
Vi passerade små holmar och stundtals gungade det rätt ordentligt. Sjön var fyllt av allt från stora Containerfartyg till små ekor med människor i de traditionella Hakka-hattarna (Tänk "Kinahatt" med en liten kulle på toppen). Hakka-folket är en av områdets fiskande ursprungsbefolkningar. Hattarna används dock även av andra, man ser dem exempelvis ofta på parkarbetare.
När vi närmade oss Lamma var sjön fylld av små flytande kåkstäder, med skjul och båtar, sammanbundna med spångar och gamla oljefat. Huvudgatan påminde om den del av Lamma vi besökt tidigare, med massor av skaldjursrestauranger och akvarier och plastkar med hummer, räkor, sjögurkor och allt vad man kan tänkas vilja stoppa i sig av havets frukter.
Vi begav oss dock direkt iväg mot stranden och följde ännu en av dessa gjutna gångvägar som verkar finnas på alla öarna. Vi gick genom små odlingslotter och bananodlingar. Flickorna ville självklart plocka. Jag sa nej och försökte förklara att det var någon annan människas försörjning som hängde där. Åsa sa nej för att bananerna inte var mogna:-)
Till min stora glädje gick vi även förbi en av de Kamikaze-grottor jag hört ska finnas på Lamma.
I dessa tunnlar hade japanerna i krigets slutskede små snabbgående båtar fyllda med sprängmedel redo att genomföra Kamikaze-attacker mot de återvändande brittiska styrkorna. På informationsskylten stod det att kriget tog slut utan att några attacker hann genomföras. På annat håll har jag dock läst att tre små båtar faktiskt smög sig ut från Lamma under slutstriderna, men att Royal Airforce med några välriktade bomber berövade "Kamikaze-kaptenerna" den stora äran att få ta livet av sig.
När vi kom fram till stranden möttes vi av en stor skylt om att hundar inte var välkomna. Trots att det var en stor och fin anläggning med duschar och omklädningsrum fanns det märkligt nog inte minsta lilla café. Jag och Mr Ronson hittade dock en bänk i skuggan där vi tillbringade några trevliga timmar med en bok om Hong Kongs historia medan övriga familjen badade.
Framåt sen eftermiddag vände vi tillbaka mot byn för att äta middag. Vår vana trogen beställde vi alldeles för mycket mat, men med Clams in Foil and Fire, Sauterad Scampi och fantastiska grönsaker hade jag dock inte så mycket emot att äta lite för mycket. Tyvärr gick vi miste om vad som hade kunnat bli en fantastisk historia. Vi hade hittat friterad fisk med sötsur sås i menyn och tänkte att det borde passa flickorna. Vi dividerade lite fram och tillbaka om de skulle ha varsin eller dela på en. Vi tänkte att de nog kunde dela. Det kunde de... När maten kom in var det en hel friterad fisk, säkert på nära 2 kilo.
Det hade varit värt mycket att se deras miner om de fått in varsin sån.
Lite annat:
Elvira behövde inte gå till skolan idag. Det är en Tyfonvarning klass 3 utfärdad.
Igår blåste det på rätt bra ute på balkongen. Det var inte ens klass 1 fick jag höra...
Hade ett möte igår och ska börja skriva lite i "Bulletinen"som är en tidning som skickas ut
till alla svenskar här. Jag är en jävel på att dra in gratisjobb:-)
Ska faktiskt bli kul. Tänkte ägna mig åt lite medföljande frågor, och säkert en hel del historia.
Fick gåshud av bilderna från Sergelstorg. Håll ställningarna mot intolerans och inskränkthet mina vänner. Vi vill gärna ha vårt land kvar när vi kommer tillbaka.
/F
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar