Om en heroisk bagare från Kowloon. Och Mr Ronson?

I morgon kommer förhoppningsvis grejerna vi skeppat, och då kommer även min degblandare, mina brödformar och mina kavlar, så snart ska det bli andra bullar än den formfranska det än så länge vanligen blivit här . Det slår mig också att det är dags att kolla upp detaljerna kring den kurs i att baka Hong Kong-bröd jag fick av vännerna Pelle & Teres i 40-årspresent innan vi åkte.
   Idag läser jag i tidningen om en annan, betydligt mer heroisk bagare. Li Kam-moon var en ung bagare från Kowloon. Bara tjugo år gammal arresterades han och under två veckors tid torterades han oavbrutet av japanerna. De ville att han skulle avslöja var hans barndomsvän fanns, då denne misstänktes arbeta för den underjordiska Brittiska armén. Li Kam-moon vägrade förråda sin vän och var tyst ända in i döden.
    Personligen har jag inget minne av att någonsin läst en rad om vare sig Hong Kongs fall, eller den efterföljande japanska ockupationen.  Då har jag ändå läst ohälsosamt mycket om ww2, även om jag kan erkänna att jag sällan intresserat mig särskilt mycket för striderna i Asien och stilla havet.
Ett annat skäl kan vara att attacken inleddes den 8 december 1941, och därför hamnat i skuggan av anfallet mot Pearl Harbour dagen innan, och det kan ju också vara så att en hastigt förlorad kronkoloni inte varit något segrarna velat prata speciellt mycket om heller.
Händelsen kan också ha överskuggats av Singapores fall som ägde rum några veckor senare. Märkligt nog påminner de båda händelserna rätt mycket om varandra. Royal Navy låg ute till havs och ansågs ge fullgott skydd åt Hong Kong. Japanerna lät dock Brittania styra vågorna bäst hon ville och kom landvägen istället.
   I slaget om Singapore och Malaya betedde sig Japanerna om möjligt ännu mer osportsligt. Då kom de traskande genom djungeln, trots att Britterna bestämt att  den var ogenomtränglig.
   Trots att unge Li Kam-moon efter kriget kallades en hjälte i de rättegångar som följde vid krigsslutet har hans namn och öde tydligen glömts bort. Nu har dock en Tysk professor av Malaysiskt ursprung hittat uppgifter om honom och andra liknande fall i ett bortglömt arkiv i London.

Excuse me, are you Mr Ronson?

    Ni som känner mig vet att jag lär återkomma till ämnet, och trots skyhöga markpriser och ett ständigt rivande och nybyggande finns det en hel del krigstida lämningar kvar. Det ska finnas några bunkrar och pill-boxes uppe vid peaken, och på Kowloon  finns ett helt system av tunnlar och skyttegravar som man på egen risk kan ge sig in i. Känns som en fantastisk liten utflykt tillsammans med min nye lille vän.
   Jag tror att han skall heta Ronson. Jag lär bli nedröstad i frågan, och jag kan inte riktigt förklara varför jag fastnat för det namnet. Det bara dök upp från ingen stans och efter att ha umgåtts med honom ett par dagar känns det bara som att han är en Ronson, eller närmare bestämt Mr Ronson. Jag säger dock bara Ronson, för vad han än heter så har vi lagt bort titlarna.

Lite annat:

Balkongmöbeln kom idag. Så här i backspegeln känns det lite skrattretande att mina planer för den allra första dagen här var att fixa kaffebryggare och balkongmöbel. Det tog en månad, och det fattas fortfarande en stol. Jag har dock bestämt att det är min stol som kommit, och Åsas som kommer om två veckor. Hon har ju ändå inte tid att sitta på balkongen så ofta:-)
När jag just var ute och tog en kaffe, slog det mig också att vi fått en stol med träsits. Vi beställde en med tyg...

Uppdatering: Det tog 25 minuter efter att vi ringt, så kom de hit med rätt stol. Men Åsa för fortfarande vänta på sin:-)