I ärlighetens namn har jag aldrig varit en allt för hängiven kollektivtrafikant. Hemma har jag för det mesta haft gångavstånd till jobbet, och både i Stockholm och när jag reser brukar det bli rätt mycket taxi. Eller rättare: För mycket taxi. Det blir en del taxiåkande även nu, men jag måste säga att kollektivtrafiken är minst sagt imponerande. Om vi börjar med tunnelbanan, som egentligen inte täcker särskilt mycket av Hong Kong ön, men som sträcker sig över till Kowloon, Lantau och Nya Territorierna så har i alla fall inte jag sett något bättre. Har inte räknat efter i detalj, men tror att jag har åtminstone ett tjugotal tunnelbanesystem att jämföra med.
Tågen är av London eller Paris-modell, men åtminstone en meter bredare. Man sitter längs med sidorna och det finns gott om plats att stå, vilket gör att tågen sväljer betydligt mycket mer folk än SLs variant med med någon slags små konferensgrupper med fyra säten vända mot varandra. Det finns dessutom väldigt generöst med stänger och handtag att hålla sig i.
Alla perronger är försedda med glasväggar med dörrar som öppnas först när tågen stannat. Ingen kan vare sig hoppa eller ramla ned på spåret, och man känner sig betydligt lugnare när man reser med barn. När du väl kommit fram till rätt station kan du från perrongen välja vilken uppgång som helst, vilket underlättar för en turist eller nykomling. Stationerna är väldigt välplanerade, hallarna är stora och gångarna breda, vilket gör att det sällan känns särskilt trångt även om det kan vara väldigt mycket folk. Det är dessutom väldigt generöst med biljettautomater, och jag har hitintills inte sett någon behöva köa till dem. De flesta har ju dessutom det eminenta Octopus-kortet, som man bara lägger på spärren för att passera igenom. Till detta kan läggas en helt fantastiskt genomtänkt informationsdesign. Vet inte riktigt hur jag skall beskriva det, men allt är väldigt "Ihopsamlat", man börjar som sagt med att bara gå mot "exit", när du väl kommit till hallen delar allt upp sig mot olika utgångar, och dessa heter A, B, C, D och så vidare istället för Stockholms urbota korkade gatunamn. Vid varje utgång finns sedan tydliga informationsskyltar som berättar vad som finns utanför. Att det dessutom ofta finns väldigt många uppgångar gör att man kommer dit man vill, istället för någonstans i närheten av vart man vill komma.
Och till dem som skrattat åt det så kallade "Butler-förslaget" hemma i Stockholm kan jag meddela att det går bra att komma hit och sätta skrattet i halsen.
Invandrarpappan är en politiskt neutral blogg :-) , men jag kan konstatera att det inte bara finns bankomater såväl innanför som utanför spärrarna. Det finns Bankkontor. Det finns dessutom gott om butiker, och nyligen avslutades en omröstning där man som passagerare fick rösta på vilka ytterligare butiker och vilken service man vill ha. Redan nu finns bagerier, matbutiker och utlämning av paket och beställda varor. Någon Butler har jag inte sett till, men det är nog bara en tidsfråga innan det också dyker upp:-) Självklart kan man betala för allt med Octopus kortet, vilket gör att betalningen går väldigt snabbt och det sällan eller aldrig blir några köer.
| Tyra på spårvagnen |
Märkligast av allt är att en resa vanligen kostar c:a 3-4 HK dollar (ungefär lika många kronor). Härom dagen provade jag och flickorna även Spårvagnarna - vackra dubbeldäckade gamla skapelser som skumpar fram genom staden. Där kostar en resa 2 kronor - oavsett hur långt man åker.
Då man även betalar för varor med kortet är det lite svårt att hålla exakt koll, men jag tror att jag spenderat kanske 200-300 HK dollar på kollektivtrafik sen jag kom hit, och då åker jag hela tiden, och har dessutom åkt båt till Lamma och Lantau samt Starferry några gånger (Den kostar 7 dollar och har med rätta kallats världens billigaste tursitattraktion)
Att någon över huvud taget har bil på den här ön känns nästan obegripligt. Än konstigare är att man ser väldigt många Ferrari, Masserati och Lamborginis. Fantastiska bilar, men det är knappast roligare att sitta i bilkö i dem än något annat. Säger som min pappa maskiningenjören sa när han upptäckte att min moped var pluggad- "Man får inte göra så mot en motor".
MTRs tag-line är för övrigt Taking care of life's journeys. Den är inte bara väldigt bra, jag tycker också att den antyder något annat. För att hålla denna höga servicenivå, för att skapa ett så välfungerande system som flyter så smidigt och har så få flaskhalsar räcker det inte att vara intresserad i tåg eller transporter. Jag tror man måste vara genuint intresserad av människor.
Att MTR nu tagit över driften av Stockholms tunnelbana borde kunna vara det bästa som har hänt stan på länge. Och skulle du få höra att dina lokalpolitiker är på väg till Hong Kong för att studera kollektivtrafiken så bli inte upprörd utan önska dem trevlig resa. Den enda skandalen är möjligtvis att de inte redan varit här.
Lite annat:
Medan jag skrev det här kom det ett trevligt välkomst-mail ifrån Generalkonsul Jan Danielsson. Den 21 september är vi bjudna på en mottagning för alla nyanlända svenskar.
Idag fick jag kasta mig hem för att ta emot en leverans av bäddmadrasser från Ikea. När den väl kom var den fel.
Alex gav mig ett ex av Crave Hong Kong. Ett fantastiskt mat/krog magasin. Det börjar kännas som att det är hög tid för en kväll på stan utan barn... Har även sett flera kinesiska matlagningstidningar som verkar vara närmast mat-porr. En hette "Desserter i 3D" :-)
Ska köpa en och lägga upp lite bilder.
Har idag varit och hämtat mitt Kinesiska visum och kan konstatera att även Folkrepublikens byråkrati var smidig och vänlig. Den svenska skattemyndigheten har dock, enligt mail som just kom från Åsa, lyckats göra om mig till en 40-årig man, född i Trollhättan vid namn Elvira Dahlberg:-)
/F


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar