En riktigt blöt söndag.

Utsikt mot Pok Fu Lam från Victoria Peak, Ön Lamma
till vänster.

Vi hade tänkt att åka ut till någon av öarna även denna söndag, men eftersom att det var lite mulet bestämde vi oss för att ta med vår nya familjemedlem och göra en första tur längs en av alla de vandringsleder som löper över Hong Kong och de övriga öarna.
Den riktiga högsäsongen för hiking börjar tydligen snart, när det börjat svalna av lite, och jag ser verkligen fram emot att få ge mig i kast med The Hong Kong Trail, MacLehose Trail, Lantau Trail och andra skönt klingande namn. Alex har lovat att visa mig sina guldkorn och jag har köpt The Serious Hiker's Guide to Hong Kong. När vi kom ut visade det sig dock att det spöregnade.  Efter en stunds övervägande bestämde vi oss för att ta en taxi ner till Cyberport och hyra en film istället. Bra start för en serious hiker.  Väl där klarande det dock upp och vi bestämde oss för att i alla fall åka till peaken för att  därifrån vandra tillbaka hem genom Pok Fu lam Country Park.
   Eftersom att i princip all bebyggelse på själva Hong Kong ön ligger ut med stränderna är det ibland lite förvirrande med geografin. Vart man än ska, kan ofta åka åt vilket håll som helst, och det finns dessutom tunlar rakt igenom ön vilket gör att man ganska ofta blir lite förvånad över hur nära saker och ting ligger.
    Idag tog vi tillexempel taxi (man får inte åka buss med hundar) till the Peak, och åkte först till Midlevels och sen de snirkliga serpentinvägarna upp därifrån. Det är inte särskilt långt, men det tog kanske tjugo minuter. Väl däruppe upptäcker vi att vi ser husen vi bor i och att de i princip ligger rakt nedanför oss.  Ön är verkligen inte särskilt stor.
    Vi började med att äta lunch. Regnet kom och gick. Ibland klarnade det upp och man såg den fantastiska vyn ut över havet och sky-linen där nedanför.

   Vår fyrbente vän- vars namn är ett ständigt diskussionsämne- är verkligen inte rädd för någonting, framför allt inte för andra hundar. Han kan kaxa upp sig nåt alldelses väldigt, och ibland blir det lite småkomiskt. För att vara kastrerad har han väldigt mycket balls.  Precis som hemma är en hund ett utmärkt sätt att få kontakt med människor och bara det första dygnet har vi mött flera andra familjer med hundar från HKDR. Det verkar vara något av en lokal folkrörelse att ta hundar därifrån.  Alla känner dessutom Sally, som även vi hade kontakt med,  en kvinna som verkar ha vigt sitt liv åt att hitta nya hem åt hundar som blivit övergivna eller illa behandlade. Hon bloggar för övrigt, med bild på familjen Dahlberg här.  När det blev uppehåll i regnet gav vi oss av längs den branta leden nedför berget.  Vi har ofta varit ute i skogen på söndagarna. Lite märkligt att sörmlandsskogarna bytts ut mot djungel. Trots att det var dimmigt var det verkligen bedårande vackert. Det var också kul att se hunden storstrivas. Visst hade vi räknat med att få lite vatten på oss, men efter kanske en halvtimmas vandrande kom det ett sånt där Hong Kong regn som inte är ett regn utan snarare  en vägg av vatten. Vi hade med oss två kanske inte så hiking-mässiga paraplyer, men när hela luften fylls av vatten är det snarare en snorkel man behöver.  Efter ett tag ville lill-killen också gå under paraply, och två paraplyer på fyra personer och en hund var åtminstone ett för lite. Ganska snart var vi helt genomblöta, och eftersom att regnet snarare tilltog än minskade stannade vi i någon halvtimma under ett av de vindskydd som fanns längs vägen.

    Vi är mycket ute, och tjejerna är vana vid att vara i skogen. Det ska dock inte nekas till att längre turer ibland kan vara ganska gnälliga tillställningar.  Nu, när det verkligen hade funnits skäl att gnälla lite var humöret märkligt nog gott hela tiden.
   Om det regnar på ett berg, och ligger en stad där nedanför, ja då säger det sig självt att det kan komma en hel del vatten. Hong Kong har ett stort och välutbyggt system av kanaler som leder regnvattnet ned till havet. Överallt ser man gjutna diken, ibland kan de vara flera meter på både djupet och bredden, och när ett häftigt regn kommer så kan de faktiskt fyllas på nolltid.  För att undvika jordskred är många sluttningar försedda med massor av dräneringsrör, och alla branter och sluttningar i stan har registrerings-nummer och inspekteras löpande.

Ok..Kanske inte jätteglada
tiden...

   Detta regn var egentligen inte så väldigt kraftigt, ändå kom det enorma vattenmassor och den fortsatta vandringen ner mot Pok Fu lam gick längs med rytande vattenfall.

   När vi kommit ned var vi dyblöta allihop och hunden var som ett litet blött nystan. Trots att vi egentligen bara ville ta oss hem och byta kläder så fort som möjligt kunde vi inte låta bli att stanna till och gå in i vad som antingen är en regelrätt kåk-stad eller är det som kallas Pok fu Lam village. Jag är osäker och måste göra lite hembygdsforskning. Hur som helst sitter det ett anslag utanför som säger ungefär att allt kan rivas när som helst och att man inte skall köpa eller bygga sig ett nytt skjul. Absurt nog inrymmer en av de byggnader som vetter ut mot vägen en mäklarfirma där lägenheter i 20-30 miljonersklassen annonseras ut. Inne i gränderna var det som att förflyttas åtminstone ett par decennier tillbaka i tiden.
Det gällde även priserna i de små stånden. I vår närmsta matbutik kan priserna ibland vara absurt höga. Många är, på goda grunder, skeptiska mot att köpa grönsaker odlade i Kina, och jag har betalat 25 spänn för två tomater, och 30 för en gurka. Det går dock att handla billigare, och här köpte vi en stor klase bananer, en zucchini och en liten vattenmelon för 20.

    För lika mycket till fick vi dessutom en kasse  med olika sorters nudlar, Jag har läst att Pok Fu Lam village ska vara en plats där man håller hårt på de gamla sederna och trosföreställningarna. Nu vet jag ju förvisso inte om det var där vi var, men vi såg ett litet altare där offer lagts fram. Sådana ser man i och för sig lite var stans. Mitt emot detta altare var där en stängd plåtdörr med en liten springa det gick att kika in i. Massor av tända ljus runt en skräckinjagande figur. Jag vet faktiskt inte vad det var jag såg, men tror knappast att det var Buddistiskt och det gav faktiskt lite rysningar.
   Vid sidan om Taoism och Buddism finns det tydligen en voodoo-liknande och traditionell religion. Jag vet inte om det kan ha med det och göra, men det är helt klart att jag behöver göra något vad gäller mina kunskaper kring både religion och historia i denna del av världen. En hel del böcker är redan inhandlade, bland annat "Buddhism for dummies":-)

    Väl hemma gjorde vi en wok på veckans rester och de nyinköpta nudlarna. Hunden var måttligt road av att jag ville ta ännu en promenad i regnet, men när vi väl kommit ut verkade han trivas. Jag ville vara ensam med honom ett tag för att lära honom gå i koppel utan att dra, något som alla hundar jag känt kan lära sig väldigt fort, men tyvärr gärna glömmer lika snabbt. Nu går han otroligt fint och saktar ner när jag säger "inte dra". Det kommer att promenaderna mycket bekvämare både för oss och honom.
I morrn ska vi fixa rabies-spruta, betala hundskatt och operera in ett ID-chip, men först har jag ett bibliotekspass att ta hand om.
Godnatt mina vänner,
/F