Boxing day.

Igår var en annan dag. En mycket speciell dag. Kartongerna med våra grejer från Sverige kom hit. Vid något tillfälle tidigare vill jag minnas att jag nämnt att vi innan vi åkte var på ett seminarium hos Åsas arbetsgivare. Det var mycket givande och väldigt intressant att träffa andra familjer i liknande situation.
   Det var också intressant att lyssna till Anders Hovemyr som ledde dagen. Han driver ett företag som jobbar med att hjälpa svenska familjer som är på väg ut i världen. Under åren har han haft kontakt med över 5000 familjer. Själv blev jag lite förvånad över att det faktiskt finns utrymme för en sådan verksamhet. Tänker man efter är det dock inte särskilt märkligt.
Varje gång ett svenskt företag får en order utomlands så innebär det att livet förändras för ett antal individer och familjer. Bakom varje rubrik om exportframgångar för Saab, Ericsson eller ABB finns barn som måste lämna sina kompisar och hamna i nya skolsystem och lära sig nya språk och medföljande som jag själv måste lämna sina jobb och vänner och finna en ny roll i en ny kultur.
Trots att jag inte kunde vara med hela dagen har jag faktiskt vid flera gånger reflekterat över saker som sades denna dag, och faktum är att jag tror att mycket gått lättare för att man varit lite mentalt förberedd på det.
   Anders nämnde denna dag som speciell, och jag måste erkänna att det kändes mer än vad jag förväntat mig.   Det var inte så att vi bröt ihop någon av oss. Flickorna blev överlyckliga av att återse sina cyklar och sina leksaker. Jag blev glad av att få mina köksknivar och min Kitchen-aid. Kostymerna kändes dock som att de hånlog lite mot mig när jag hängde in dem i garderoben.
   Det var snarare att det blev så konkret att livet vi lämnat där hemma inte fanns kvar, och faktiskt aldrig kommer att bli riktigt detsamma igen. Plötsligt står man där med en gryta eller en vas i handen, och sist man såg den var hemma på Malmskillnadsgatan eller i köket på landet. Det kommer minnen från den sista tiden hemma.  Och fast att det bara har gått en dryg månad märker man att man har förändrats. Man ställer man sig lite frågande inför vissa saker man packat ner, och funderar över andra saker som man har lämnat hemma.  En så hastig förbättring av den materiella nivån i lägenheten och framför allt köket har jag dock inte upplevt sen vi gifte oss. Lådorna har kommit. Början är definitivt över.
/F