Livet är en charter: Söndag på Dragon's Back trail.

Vi vandrade bara sex kilometer, men det var några ordentliga stigningar och ordentligt stenigt i nedförsbackarna. Vi fick ta bussen den sista biten. Vi hade kunnat gå, men flickorna hade varit otroligt duktiga, och det kändes som att det kunde räcka med strapatser för dagen.  The Dragon's Back trail är den sista etappen av the Hong Kong trail, som börjar vid Victoria Peak och sträcker sig till Shek O. Totalt är den 50 kilometer lång, fördelat på åtta etapper.
    Namnet kommer som ni säkert förstår av bergets siluett, och det är verkligen som om en drake lagt sig ner i landskapet.
    Våra böcker var inte helt samstämmiga vad gällde lämplig startpunkt.  Jag ringde Alex för att kolla och det visade sig att han och Emma funderat i samma termer, och att de inte heller vandrat denna sträcka tidigare. Efter diverse turer och felåkningar möttes vid upp vid startpunkten, som låg precis vid entrén till Tai Tam Correctional Institute. Temperaturen låg säkert en bit över 30 strecket och när man tittade upp mot fängelsemurarna var det svårt att inte fundera över hur luftkonditioneringen kunde tänkas vara därinne.

   Första biten gick vi genom en fantastisk grönska.  Mitt intresse för botanik är nära nollpunkten och mina kunskaper om träd och växter sträcker sig till ungefär björk och tulpan, och allt annat är just något annat. Alex konstaterade att det var ungefär som att gå igenom Ikeas växtavdelning och jag hittar ingen bättre beskrivning.  Den lilla stigen slingrade sig långsamt uppåt genom lövverket. Här och var öppnade det upp sig och man såg havet där nedanför. På flera ställen passerade vi små bäckar och man fick balansera över på de hala stenarna. Det var ganska mycket folk ute. Jag kunde inte låta bli att småskratta lite när vi mötte hikers i full vildmarksutrustning som såg ut att vara klädda för jägarmarschen, Jag undrar vad de tänkte när de mötte två små flickor med parasoll och flip-flops?
På ett ställe hörde vi plötsligt musik.En gammal Kina-man, men både kinahatt och sådant där stripigt skägg kom långsamt vandrande med en lång stav.  Han såg ut som en österländsk Gandalf. Någonstans i sin ryggsäck hade han en radio på med traditionell kinesisk musik. Det blev nästan något filmiskt över situationen. Alex och Emma berättade att många Kineser tydligen gör så. De vandrar med musik, inte med hörlurar utan högt så att alla kan höra. Efter någon timma kom vi fram till de första större stigningarna. Växtligheten blev något lägre och vi vandrade omgivna av höga gröna kullar. Långt där framme såg vi den högsta toppen, och man såg hur stigen ringlade sig upp och ned längs drakens rygg.

   Några skärmflygare cirklade fram och tillbaka längs bergskammen. Några gånger var de så nära att vi kunde prata med dem. Tjejerna pinnade på tappert hela vägen. Vi hade lite russin och kakor i ryggsäcken och om man bara tar sig tid skall vi nog kunna klara av lite tuffare distanser än denna framöver.

På de topparna var det märkbart svalare, men vi var alla ganska varma och trötta när vi nådde målet och det bestämdes att vi skulle bada en stund innan vi avslutade dagen med middag på någon av Shek Os små restauranger (Jag kan medge att det bara var jag som istället ville äta först)
   Vi tog som sagt bussen den sista kilometern in till byn. Vägen var smal och det hade inte känts helt bekvämt att gå där med barn. Efter någon timmas badande gick vi till en av de många krogarna.
   Shek O är en relativt nybyggd by. På 50-och 60 talet hade kolonialtjänstemän och militärer sina sommarhus här. Storleken på husen är regulerad så det är en skön småstadskänsla. Faktiskt lite som Visby, men med nyare hus, om jag nu skall försöka hitta något annat att jämföra med än mina medelhavsreferenser.  Shek O är tydligen lite av favorittillhållet för fransmännen som bor här. Vi hörde också en hel del svenska. När flickorna skulle gå fram och hälsa på ett par andra svenska barn ville de dock hellre ha sällskap av Alex än mig. Jag hade fortfarande ett par korta löpartights på mig efter badet och det var alldeles för pinsamt:-)
   Helgerna går fort, både här och hemma, och av alla dessa helger man har varje år är det ju egentligen inte så många man kommer ihåg. Med Chueng Chau på lördagen och Dragon Back trail igår kan jag dock säga att detta var den bästa helgen sen vi kom hit.
   Kanske den bästa någonsin.  En första fascination börjar så sakta att övergå i en förälskelse. Det är verkligen en otrolig plats. Att kunna ta sig till dessa fantastiska platser och upplevelser för en kostnad
av några tior är nästan overkligt bra.
   Livet är en charter.  Ha en bra dag kära vänner,

/F