lördag 11 september 2010

A dog with no name.

Mark. Kinesisk Fluktarhund
Idag var det dags för ett andra besök hos Hong Kong Dog Rescue. Flickorna har längtat och tjatat i en vecka och det blev inte bättre av att jag och Åsa först ville åka och titta på lite möbler. Jag vet inte hur många gånger de hann säga "Ska vi åka till hundarna nu" innan vi till sist begav oss dit. HKDR har just öppnat en ny anläggning på Main Street i Ap Lei Chau. Vi har haft lite kontakt med dem i veckan och visste att det skulle finnas fler lite mindre hundar på plats denna vecka. Vi hade dessutom fått ett förslag mailat till oss. En liten korsning mellan beagle och terrier som hette Mark och som både jag och flickorna tyckte såg rätt rolig ut. När Åsa fick se bilden tyckte hon dock att han såg elak ut. Eller som hon uttryckte det "Han ser ut som en jäkla fluktare". Det har jag gått och småskrattat åt i två dagar.
    Något sa mig därför att det inte var Mark vi skulle åka hem med, och båda tjejerna blev väldigt sura när vi försökte förbereda dem på att det inte var helt säkert att vi skulle hitta rätt hund idag heller. När vi kom fram var Mark ute på en promenad  och vi började bekanta oss med de andra hundarna. Tyra hade spanat in en Terrier på nätet. Den var jättefin, men visade sig halta svårt och när jag talade med personalen berättade de att hon hade räddats från riktigt vidriga förhållanden. Mina ögon drogs till en liten grå Schnauser. Han hette Calvin, eller rättare sagt, han var inskriven som Calvin i brist på annat, för hans riktiga namn kommer ingen få veta.  Han hade hittats övergiven i en liten kinesisk by tillsammans med en Schnauser-flicka. Han har nog fått ta sina fighter i de trånga gränderna, med andra hundar och med de där katterna som är fast as lightning. Han var lite luggsliten, och han hade några jack i öronen. Men han måste ha stått upp för sin rätt, skyddat sin flickvän och fixat mat för dagen till dess att HKDR kom och tog hand om honom och tjejen. Åsa tyckte också att han verkade charmig, och tjejerna hade nog kunnat ta med sig vilken hund som helst.
Före
Jag bad att få ta honom på en promenad, dels för att jag ville bekanta mig med honom lite närmare, men också för att se hur han reagerade på trafiken, på flickorna, om han verkade ängslig eller aggressiv på något sätt. Han var hur cool som helst, och trots att han enligt veterinären ska vara nånstans mellan fem och sex år (precis som Elvira:-)) så verkade han väldigt pigg och nyfiken.
   HKDRs ställe låg i ganska ruffiga kvarter, med små mekaniska verkstäder och kinesiska butiker. Jag vet inte om det var menat som en hämnd över att ha blivit lämnad, men under den korta promenaden kissade han på inte mindre än tre av de små rökelse-altare som ofta finns utanför kinesiska butiker. Jag tittade åt andra håller och var väldigt glad att slippa möta butiksinnehavarnas blickar.
   När vi kom tillbaka hade jag bestämt mig, och försökte känna in övriga familjens känslor. Elvira sa "Ska vi köpa honom nu" oavbrutet, så hennes åsikt behövda man inte fundera över, Tyra bara log och när min blick mötte Åsas kändes det som att vi var överens.
Efter
   Jag gick och tog ut de 1500 det kostar att adoptera en hund, vi fyllde i alla papper, och innan vi gick ville personalen ta ett kort för det visade sig att detta var första adoptionen från den nya anläggningen.  När allt var klart åkte vi direkt - till närmsta hundsalong! Visst var han charmig, men han luktade lite väl mycket hund, även för att vara hund. Och även om han inte var vanvårdad så var han rätt smutsig och tovig i pälsen. Vi beställde kloklippning, tvättning, tandborstning och frisering och när de bad oss komma tillbaka en och en halv timma senare förstod vi att de tänkte göra ett grundligt jobb. Under tiden hittade vi till sist vår efterlängtade balkongmöbel och när vi gick och hämtade upp vår nya familjemedlem var han minst sagt totalrenoverad. Vi kom med en street-dog och hämtade en liten gentleman. Han hade fått en liten näsduk om halsen och såg nästan lite fåfängt stolt ut. Han är väl för tillfället lite väl kortklippt för sin ras, men som för att markera att han inte blivit fin i kanten och fortfarande har lite hår på bröstet muckade han lite gräl och morrade lite på en annan hund på vägen ut.
    Något säger mig att vår nya vän har gjort en omvänd klassresa. Personalen på hundsalongen berättade att han skött sig bra och närmast verkat njuta av behandlingen. Han måste varit med om det förut. Under de få timmar vi haft honom hemma har jag märkt att han lägger sig duktigt ned och väntar när man ger honom mat, och när jag tog fram kopplet kom han och satte sig vid min sida.
   Han har haft det lite tufft, men nu är han på bana igen.  Under kvällen kröp han upp mellan flickorna i soffan, och nu ligger han och sover på kudden vi lagt fram åt honom. Han har blivit lämnad, men någon gång måste han ha levt familjeliv, och någon gång har någon lärt honom massa saker.
Han här inget namn än, men vi trivs med honom och han verkar trivas hos oss.
Välkommen hit lille vän,
/F

2 kommentarer:

  1. Grattis till er nya familjemedlem! För min del blev det en fransk bulldog, som jag har förstått att ni också har erfarenhet av nuförtiden.

    SvaraRadera
  2. Tack ska du ha, och grattis till dig också! Jo, Harry är en skön filur. Han och vår hund (Mr Ronson?) har fortfarande inte träffats, vi ska gå ut tillsammans i morgon. Nåt säger mig att de Tysk-Franska relationerna kan bli lite komplicerade. Hälsa alla + grymma flygvärdinnebilder:-)
    /F

    SvaraRadera