Skolstart och november-picknick

Tyra med sitt gamla, och sitt nya namn

Jag skrev om vardag igår, och man kan väl säga att den börjar närma sig. Idag har vi varit på Tyras skola och träffat lärare, köpt skoluniformer och hälsat på andra barn och föräldrar.
Självklart var mycket annorlunda, men förvånansvärt mycket kändes väldigt bekant. Regler för kalasinbjudningar "Om man ska lämna inbjudningarna i skolan måste man bjuda alla", föräldrakaffe i pappersmuggar, och lärare som ser ut som lärare gör i hela världen.
   The International Montesori School of Hongkong har under sommaren flyttat in i helt nya lokaler vid Tin Hao station. Vi åkte dit med Tyra Dahlberg, men kom hem med Dong Tsin Nånting.

Tyras lärare

    Tyras lärare i kinesiska hade gett henne ett kinesiskt namn baserat på tecknen för "Vacker" och "Ett liv utan svåra hinder", och så familjenamnet Dong för att det precis som Dahlberg börjar på d.
    Vad jag förstått så anses det som en stor ära att få ett eget kinesiskt namn. Man får inte ta det själv utan det måste ges av någon annan. Har träffat folk som bott här i många år utan att ha något. Tyra fick sitt på en vecka:-)  Det är ungefär tjugo barn i varje klass, och i varje klassrum finns två lärare, en som talar kinesiska och en som talar engelska.
   Det går en annan svensk flicka i Tyras klass. Tyra träffade henne när vi var och hälsade på i maj, och jag tror att det var en mycket glad överraskning för henne att de blir klasskamrater.
   Dagens stora besvikelse var att det visade sig att det kommer förekomma lite läxor trots allt. Montessori-pedagogiken ska annars vara fri från läxor, eller hålla dem till ett minimum, utifrån principen att man jobbar stenhårt när man jobbar, men är ledig när man är ledig. Ett mycket klokt synsätt enligt mig.  Till Tyras förtret visade det sig att lärarna i kinesiska ger en läxa varje dag, men enligt dem skulle den ta "Max tio minuter. Kanske en halvtimma"
   Vi köpte tredubbla uppsättningar av skoluniformen till tjejerna, plus kepsar och ryggsäckar, en "idrotts-uniform" och en fleece-tröja som verkar vara det enda vinterplagg man behöver.  Tyvärr får vi dem inte för än på fredag så Tyra får gå sina två första dagar i civila kläder. Sist på dagens program stod ett kort möte med hem- och skola föreningen, eller PTA. De berättade bland annat om en av höstens stora begivenheter, den årliga "November-picnicken" Jag tror ärligt talat aldrig att jag hört orden "november" och "picknic" i samma mening förut.  De behövde dessutom volontärer till vissa funktioner, vilket
resulterade i att jag måste beställa visitkort med en ny titel: "Skolbibliotekarie-assistent"
   I morgon klockan 7:31 (det står faktiskt så) kommer skolbussen och hämtar Tyra. Hon har varit lite spänd några dagar, och det har jag full förståelse En ny skola kan ju vara läskig nog. Nu är det ett nytt land, ny skola, nya klasskamrater och dessutom två nya språk.

Traditionellt altare

   I kväll när hon la sig frågade jag om hon kände sig nervös. Nej - jag längtar faktiskt, svarade hon.
Jag är helt övertygad om att det kommer att gå bra för henne, men det kommer bli en spännande och annorlunda höst. I morgon är det introduktion för Elvira. De går på samma skola, men två olika Campus. Det kommer bli ännu mer spännande.

Och lite småplock:

Jag har inte fått nåt namn på kinesiska- men väl en adress.  Höll på att bli tokig på allt tjafs med taxi-chaufförer. Har nu fått lära mig att området vi bor i heter "Booy sa wan". Genast går det mycket bättre, men första gången jag använde det svarar chaffisen på helt klockren brittisk engelska " Where about in Bel-Air, Sir?"

Harry blir lite distraherad av alla vita pudel-brudar som bor i området.

Det är vänstertrafik i rulltrapporna. När det är två går den vänstra ned. Märkligt nog ställer man sig dock till höger så att andra kan passera förbi. Voffor gör di på dette viset?

Mina och flickornas kulinariska lunch-utflykter fortsätter. Igår blev det Kentucky Fried Chicken:-)
Jag började prata lite med en kinesisk farbror framför mig i kön. Han frågade om jag bodde här. När jag svarade ja tryckte han min hand och sa "Welcome, we are so glad to have you here" Hoppas att det åtminstone någon gång har hänt någon som flyttat till Sverige.

Over and out mina vänner,
/F