Bollywood igår. Lantau idag.

Igår kväll hade vi barnvakt för första gången och jag och Åsa var på vår första sociala tillställning.
   Det var ett födelsedags- och avskedsparty för en av Åsas kollegor och temat för kvällen var Bollywood.  På eftermiddagen åkte vi därför till ett skönt ruffigt indiskt "varuhus" i Tsim Sha Tsui,  eller TST som de flesta av förklarliga skäl säger, och införskaffade var sitt tvättäkta Indien out-fit.
Flickorna skulle vara hemma hos en kollega till Åsa som bor här i Bel-Air. Jag kan inte påstå att jag kände mig helt bekväm med att gå genom området klädd i talibanpyjamas, och flickorna ville inte direkt hålla mig i handen på vägen.  
Mammas klänning och särskilt pricken i pannan fick dock väl godkänt.
    

När vi kom fram till festen var det ytterligare några killar som iklätt sig fotsid klädnad. Flera hade dock nöjt sig med jeans och svart skjorta. Kan konstatera att de sistnämnda nog sett fler Bollywood-filmer.  Kvällen var trevlig, maten var god och det var kul att få lite ansikten till alla de namn man har hört talas om.  Det visade sig också att min klädsel var alldeles perfekt i värmen. Min nyinköpta vad det nu heter kommer att vara alldeles utmärkt till morgonkaffet på balkongen. Om tjejerna inte sköter sig kan jag dessutom hota med att ha den på när kommer till skolan:-)   Innan vi åkte hemåt bestämde vi att åka till Lantau idag tillsammans med ett annat par.  Vår ambition att komma iväg tidigt sprack som vanligt, och de kom fram några timmar före oss.
   Det är på Lantau flygplatsen, Asian World Expo och Disneyland ligger. Men där finns också kloster, den stora budda-statyn, stora lummiga skogar och avskilda små stränder.
   Det går att åka både bil och tunnelbana, vi tog dock båten från Central till en liten by som heter Mui Wo, och därifrån en taxi till stranden ett par kilometer bort. I Hong kong får man åka 2 km för framkörningsavgiften som är arton dollar. Här var den bara tretton.

På väg till stranden.
Foto: Tyra Dahlberg

    När det blev klart att vi skulle flytta hit hade jag bilden av Hongkong som en storstad. Det är det förvisso, men jag kom hit första gången i maj slogs jag främst av hur grönt det var. Visst finns det stora komplex av höghus, men de sticker upp ur ännu större områden av grönska.
Och det är inte parker jag talar om. Här finns stora skogsområden, nationalparker med vandringsleder och faktiskt näst intill vildmark.
    När vi nu varit här i några veckor och besökt bara två öar av det tiotal som det går båtar till från Central kan jag konstatera att inte heller bilden av den gröna ön stämmer.
Hongkong är inte en stad. Det är faktiskt en skärgård.
    Vi har fått tips på så fantastiskt många spännande platser att besöka. Avskilda små byar och stränder man nästan får ha för sig själv. Och vissa av dessa platser ligger bara någon halvtimma bort.
    Det känns faktiskt som att vi till stor del kan bibehålla den livsstil vi hade därhemma, med jobb och stadsliv i veckorna, men skog och natur på helgerna.
   Visst, det blir kanske stranden istället för kantarell-skogen, men faktum är att sättet många verkar leva på här påminner ganska mycket om livet i Stockholm. Det finns skärgårdsbåtar - bara en sån sak.

Trots att vi kom iväg sent, blev det några sköna timmar på stranden. Jag joggade en bit längs strandkanten, mest för att se hur det kändes, och flickorna hade vansinnigt roligt i vågskvalpet.
De har också börjat samla på snäckor, och fortsätter de i samma takt lär vi behöva en extra container när det är dags att flytta hem. Innan vi tog taxin tillbaka till färjeläget åt vi en sen lunch (och tidig middag) på en av de små restaurangerna på stranden.

   "The Stoep" är en sydafrikansk krog med syd-afrikanska och medelhavsrätter på menyn. Vi hade inte ätit sedan frukost och jag erkänner gärna att det under eftermiddagen var jag som stod för det mesta av grinigheten. Det var dock inte värre än att det gick att rätta till med en grek-sallad och en kall pilsner.

Nu på kvällen har jag varit iväg och handlat. Det hade svalnat av lite och jag promenerande tillbaka.  Jag kom fram samtidigt som bussen ifrån Central. Den var fylld av helpers som varit och firat "freedom-day" som de kallar sin lediga dag. Nu sitter de i små grupper nere på gården och suger ut det sista av ledigheten, innan det är dags för sex dagar av arbete fram till nästa söndag.
Och nu börjar den första riktiga arbetsveckan även för oss. Tyra har gjort sina läxor och uniformerna är framlagda. Elvira ska ta skolbussen själv till sin första riktiga skoldag. Åsa har mycket att göra innan hon åker på en tjänsteresa på torsdag. Och jag? Ja, jag har lite grejer att skriva och fundera över, och i övrigt ska jag försöka hålla ställningarna här hemma,  sen ska jag jobba lite mer med välgörenhetsprojektet och fortsätta mina små försök att skaffa ett liv:-)

Jag måste dessutom, och ni kan kanske räkna ut varför, ta några kontakter med Jordbruksverket därhemma. Mer om det i morgon.

God natt kära vänner,
/F