Novemberpicnic + gåshud och en liten tår.

Christina, flickorna och Mr Ronson

Idag var det dags för flickornas skolas årliga November-picnic. Jag vill minnas att jag skrev om den redan första veckan.  Veckorna efter att vi kommit hit kände jag mig lite snuvad på min favoritmånad september. Den höga klara luften, de vackra färgerna, den behagliga temperaturen och inte minst kantarellerna lyste med sin frånvaro och ersättes istället av en fuktig värme som fullständigt sög musten ur en. Nu kan konstateras att i Hongkong heter september november. Fortfarande dock utan kantareller, men jag kan stå ut med att byta dem mot dim-sum och räkor med chili och selleri.
   Det har varit en bra vecka. Älskade lillasyster Christina är här på besök (vårt första besök, faktiskt) och vi har dessutom hunnit med en trevlig middag tillsammans med gamla Grännaskole-vännen Ann som är här på semester med sin familj. Hon hade dessutom den stora vänligheten att ha med sig tre paket Zoega-kaffe.
   Vi hade tänkt att vandra upp till picnicken på peaken, nu blev vi lite sena i starten, så det blev taxi upp och vandring ned istället.  Efter att ha ätit vår medtagna sushi och pratat lite med andra familjer gick vi först "The goveners walk" och sen hikade vi vidare ned till midlevels. Det vart lite gnälligt, så när vi väl kommit ned blev det taxi ner till färjeterminalerna för en tur till Lamma, som vi ville att Christina skulle få se innan hon åker hem. Det var "Lamma fun-day" så den gamla hippie-ön var om möjligt ännu flummigare än vad den brukar vara. Massor av musik, marknadsstånd och små tillfälliga barer längs de små stigarna.  Vi hängde på "hundstranden" en stund och gick sedan till en av de många skaldjursrestaurangerna för att äta middag. Vi beställde vår redan nämnda favorit, räkor med chili och selleri, samt stekt tofu med chili, broccholi med vitlök och fullständigt underbara musslor. Efter middagen ville den kvinnliga majoriteten gå i butiker en stund och jag gick och kollade när båtarna gick "hem" till Aberdeen. Sista båten gick 9:15 och strax innan båten skulle gå satte vi oss med varsin pint Tsing-tao på en av de små barerna. Då ringde telefonen. +951 betyder att mellan-lillasyster E ringer från Burma, och eftersom att det varit några smått dramatiska dagar där var det inte utan lite extra hårda hjärtslag jag svarade. Det blev ett magiskt samtal. Lillasyster och svåger E bor praktiskt taget grannar med Aung San Suu Kyi, eller "den gamla damen" som syrran brukar skriva i sina halvkodade mail. Att något var på gång har de tydligen förstått i flera dagar. Nu kom de hem från stranden precis lagom för att se polisstyrkorna dra sig tillbaka, och de stod i damens trädgård och såg henne komma ut för att ge sitt första tal i frihet på tjugo år. Gåshud och faktiskt en liten tår. Det är lång väg kvar att vandra, men så var det även när Mandela gick ut genom fängelseportarna. Magiskt att få en direktrapport från sin egen lillasyster, och kul att höra sin svåger på ekot.
En väldigt bra dag för familjen Dahlberg. Förhoppningsvis även en dag som gjorde detta hörn av världen lite bätte.