Novemberpicnic + gåshud och en liten tår.

Christina, flickorna och Mr Ronson

Idag var det dags för flickornas skolas årliga November-picnic. Jag vill minnas att jag skrev om den redan första veckan.  Veckorna efter att vi kommit hit kände jag mig lite snuvad på min favoritmånad september. Den höga klara luften, de vackra färgerna, den behagliga temperaturen och inte minst kantarellerna lyste med sin frånvaro och ersättes istället av en fuktig värme som fullständigt sög musten ur en. Nu kan konstateras att i Hongkong heter september november. Fortfarande dock utan kantareller, men jag kan stå ut med att byta dem mot dim-sum och räkor med chili och selleri.
   Det har varit en bra vecka. Älskade lillasyster Christina är här på besök (vårt första besök, faktiskt) och vi har dessutom hunnit med en trevlig middag tillsammans med gamla Grännaskole-vännen Ann som är här på semester med sin familj. Hon hade dessutom den stora vänligheten att ha med sig tre paket Zoega-kaffe.
   Vi hade tänkt att vandra upp till picnicken på peaken, nu blev vi lite sena i starten, så det blev taxi upp och vandring ned istället.  Efter att ha ätit vår medtagna sushi och pratat lite med andra familjer gick vi först "The goveners walk" och sen hikade vi vidare ned till midlevels. Det vart lite gnälligt, så när vi väl kommit ned blev det taxi ner till färjeterminalerna för en tur till Lamma, som vi ville att Christina skulle få se innan hon åker hem. Det var "Lamma fun-day" så den gamla hippie-ön var om möjligt ännu flummigare än vad den brukar vara. Massor av musik, marknadsstånd och små tillfälliga barer längs de små stigarna.  Vi hängde på "hundstranden" en stund och gick sedan till en av de många skaldjursrestaurangerna för att äta middag. Vi beställde vår redan nämnda favorit, räkor med chili och selleri, samt stekt tofu med chili, broccholi med vitlök och fullständigt underbara musslor. Efter middagen ville den kvinnliga majoriteten gå i butiker en stund och jag gick och kollade när båtarna gick "hem" till Aberdeen. Sista båten gick 9:15 och strax innan båten skulle gå satte vi oss med varsin pint Tsing-tao på en av de små barerna. Då ringde telefonen. +951 betyder att mellan-lillasyster E ringer från Burma, och eftersom att det varit några smått dramatiska dagar där var det inte utan lite extra hårda hjärtslag jag svarade. Det blev ett magiskt samtal. Lillasyster och svåger E bor praktiskt taget grannar med Aung San Suu Kyi, eller "den gamla damen" som syrran brukar skriva i sina halvkodade mail. Att något var på gång har de tydligen förstått i flera dagar. Nu kom de hem från stranden precis lagom för att se polisstyrkorna dra sig tillbaka, och de stod i damens trädgård och såg henne komma ut för att ge sitt första tal i frihet på tjugo år. Gåshud och faktiskt en liten tår. Det är lång väg kvar att vandra, men så var det även när Mandela gick ut genom fängelseportarna. Magiskt att få en direktrapport från sin egen lillasyster, och kul att höra sin svåger på ekot.
En väldigt bra dag för familjen Dahlberg. Förhoppningsvis även en dag som gjorde detta hörn av världen lite bätte.

Söndag på Lamma Island

Idag efter frukost åkte vi ner till färjeterminalen och tog en båt till Lamma Island. Vi visste att Lamma låg ungefär en halvtimmes båtfärd från Central, men vi hade inte förstått att det är en av de öar vi ser här utanför vårt fönster. Det är faktiskt den närmsta av dem.

Om jag kallade Stanley för en sömnig medelhavsort är Lamma som en härligt bedagad liten fiskeby på en Grekisk ö. Minus greker och plus kineser. Från den lilla huvudgatan med små barer och fisk-och skaldjursrestauranger ringlar sig en liten lummig stig bort mot stranden. Det stod i guideboken att det skulle vara en promenad på tjugo minuter, men antingen gick vi väldigt sakta eller så hade en nolla fallit bort. Det var hur som helst en trevlig promenad, för alla utom Harry, som fick följa med trots vad vi fått veta vad han tycker om värme. Vi fick stanna och ge honom vatten några gånger längs vägen, och när vi kom in i skuggan la han sig helt sonika ned för att svalka sig lite på den betonggjutna vägen.

Så gott som alla som hade ett hus längs vägen hade också någon form av mer eller mindre improviserat café, eller en liten butik.  Ibland bara i form av en drickakyl och lite strandleksaker, men på flera ställen också små härligt anspråkslösa restauranger med några gamla bord uppställda under lövverket.
På ett par ställen stod gamla damer och sålde grillad majs och kött, och doften av grillat blandades med en oerhört intensiv doft av citrongräs.

Harry har fått nog.

Hela ön kändes skönt avslappnad och bohemisk och det var minst sagt svårt att tänka sig att vi bara var en halvtimma ifrån myllret i Hong Kong. Väl framme på stranden visade det sig att Harry inte var välkommen, så han och jag gick och tog en fika. Harry låg under bordet och lät som att han skulle dö, men efter ett tag kröp han in under en stor krukväxt och jag tror att han somnade en stund. Han slutade i alla fall att flåsa (och ja, jag erkänner att jag kollade pulsen) Efter en stund ringde Åsa och sa att hon pratat med en badvakt och att hundar kunde få vara på den bortre delen av stranden. Vi gick dit och Harry formligen kastade sig i vattnet. Efter en stund dök det dock upp en annan vakt och ville köra bort oss. Det visade sig att vi missförstått saken. Det fanns en helt annan strand där även hundar var välkomna, så vi fick packa ihop våra prylar och promenera vidare.

    Maten på ön skulle egentligen vara värd ett alldeles eget inlägg, men det får vänta till vi varit där kvällstid någon gång och provat någon av krogarna lite mer ordentligt. Nu blev det en hastig lunch när vi kommit fram och en snabb middag innan vi tog båten tillbaka.   Barnen åt Dim Sum, eller rättare sagt vi beställde det, men de åt mest ris, vilket inte gjorde mig nåt:-)  Åsa och jag hade räkfrossa. Sauterade räkor i vitlök med ingefära och broccoli och stekt scampi med chlii och selleri. Båda var fantastiskt goda. Med lite mer tid och om det vore en mer planerad middag hade jag gärna gått loss på den dagsfärska fångsten i akvarierna, men det får vänta till nästa gång. 

Vi kommer definitivt att åka tillbaka, men det finns ett tiotal andra öar och dessutom hela Hongkong kvar att undersöka. 

    Vi har ju dessutom gott om tid. När jag tänker på saken finns det ju rätt många i bekantskapskretsen som uppskattar skaldjur. Nästa tur till Lamma kanske ska bli när vi får första besöket från Sverige?

Och ja- Jag har äntligen hittat de nya inställningarna så att jag kan lägga in fler bilder i texten, och inte behöva ha alla högst upp. Det blev kanske i alla fall inte helt lyckat. Nu vet jag hur man gör och jag lovar att jobba vidare.

/F