Cantoneasy?- En andra text för Bulletinen

Ja, då har nya numret av bulletinen kommit ut, och jag vågar mig på att dela med mig av min lilla text här på bloggen. Det är nog inte så vansinnigt mycket nytt för Invandrarpappans läsare, men återvinning ligger ju i tiden och är dessutom bra för miljön.
/F


Åka hem? Det är fan okej.

Canton-easy stod det i annonsen. Jag vet inte vad reklamombudsmannen därhemma skulle säga om det. Kan dock konstatera att jag sällan har haft så mycket huvudvärk som de senaste veckorna, om det beror inte på Alex vinrekomendationer. Inte bara i alla fall.
   Redan innan vi kom hit hade jag bestämt mig för att försöka nosa lite på kinesiskan. Sen återstod ju frågan att välja mellan kantonesiska och mandarin.
Jag frågade både svenska och kinesiska vänner, och svaren fördelade sig ganska jämt. Vissa sa kantonesiska, andra sa mandarin, och alla hade bra argument för sin syn på saken. Jag hade faktiskt bestämt mig för mandarin, inte minst sedan det är mandarin mina döttrar läser. Sen hamnade jag och flickorna hemma hos en tysk-kinesisk grannfamilj en eftermiddag. Jag satt och pratade med mamman medan flickorna lekte. Vi kom in på mina språkfunderingar och jag berättade att jag tänkte börja plugga mandarin. Hon tittade på mig, log snett och frågade
-Skulle du flytta till Tyskland  för att läsa franska?
Därmed var frågan avgjord och ett par veckor senare började jag en tjugo dagars intensivkurs i kantonesiska.
    Sedan dess är det information overload i lilla hjärnan. Det är fruktansvärt kul, och efter bara några dagar började tjattret på gatorna plötsligt få små stänk av mening. Man hör att någon ska äta middag. Någon annan säger ”onsdag”, man förstår att någon gillar något. Dessvärre förstår man inte minst hur lite man kan, och hur oerhört lång väg det är att vandra innan man har något som ens kan kallas en grundläggande kunskap.
   För är det inte så med alla språk – man kan inte lära sig lite grann? För lär man sig lite så förstår man hur lite man kan, och plötsligt står det klart vilken lång väg det är att vandra.
   Grammatiken är ganska enkel. På det hela taget är språket ganska yxigt. För en nybörjare känns det lite som att de talar som indianhövdingen i någon gammal västernfilm. Vill man veta var någon kommer ifrån säger man ungefär ”Du är vilket folk?” Och som svensk svarar man då ”Jag är Sveriges folk”. Man frågar du-har-inte har en bil, och svarar ”Inte har- Jag inte har en bil”
   Han, hon och det buntas ihop till en praktiskt ”Keuih”. ”Vi” säger man genom att helt enkelt slå ihop orden för jag och du.
   Om grammatiken är relativt simpel så är uttalet desto svårare. De som kan saken verkar inte helt överens om hur många toner det är. Vissa säger 6, andra säger 9. Låt oss konstatera att de i alla fall är många, och att minsta lilla glidning i tonläge kan få de märkligaste konsekvenser.
   Säger man ”Maàih” betyder det köpa. Säger man istället ”Maaih” med ett entonigt a betyder det istället sälja. Det känns ju inte det minsta upplagt för missförstånd…Söndag låter nästan som måndag, och häromdagen lyckades jag med en liten vrickning med tungan förvandla hela Japan till en tidning. Slå det om du kan, Herr Labero.
   Just nu råder det fullständigt kaos i språkcentrat. Det dyker upp gamla sedan länge bortglömda fraser på tyska och jag har plötsligt börjat svara på svenska när jag blir tilltalad på engelska.  När man läser germanska och latinska språk har man ju ofta något i svenskan eller engelskan att associera till. Här handlar det bokstavligen om att försöka memorera läten. Tusentals läten, och varje ord verkar kunna ha precis hur många betydelser som helts, beroende både på sammanhang och uttal.  Ibland kan man dock få lite minneshjälp av svenskan. Säger man ”Fan okej” på svenska så säger man också med hyfsat rätt utal ”Åka hem på kanonesiska”
På något konstigt sätt blir jag också allt tystare ju mer jag lär mig. Här om dagen funderade jag på att fråga en taxichaufför ”Vad är herrns dyra och vördade efternamn”, eller säga ”Jag är inte flygvärdinna inte heller veterinär”, bara för att kolla reaktionen. Så fort jag tänker säga något blir det dock trafikstockning (Sak-che, om jag inte minns fel) i munnen, och jag tror att det dröjer ännu några veckor innan jag vågar prova mina kunskaper i skarpt läge
   Jag har hoppats att det skulle komma någon slags Lidnersk knäpp som i ett nafs fick allt att klarna. I slutet av kursen inser jag att den aldrig kommer att komma. Det finns bara två vägar att gå. Antingen får man ge upp, eller så får man ställa in sig på vansinnigt hårt arbete, och mycket ofrivilligt trolleri med tungan längs vägen.  Ge upp är dock inte ett alternativ, och jag funderar just på om jag skall gå ännu en intensivkurs eller om jag skall fortsätta i ett lite lugnare tempo.
   Om någon av Bulletinens läsare behärskar kantonesiska och vill ge lite råd och stöd till en förvirrad nybörjare får ni gärna höra av er. Och om någon funderar på att börja lära språket vi dagligen hör omkring oss hoppas jag att ni inte låter er avskräckas av detta. Det är svårt, men det är som sagt också väldigt kul och vansinnigt intressant.  Det vore kul att träffa andra svenskar som också kämpar med att lära sig räkna och kunna klockan,
Hör gärna av er. Nu ska jag fan okej.

Fredrik Dahlberg

Saker att exportera: Finlandsbåtar

Fru Jeung är-eller inte är från Korea?

Än så länge har jag inte kommit på särskilt mycket hemifrån som man skulle behöva ta hit. Det Sverige har att erbjuda världen finns redan på plats. I skolan idag kom jag dock på en sak de skulle behöva: Finlandsbåtar. Eller närmare bestämt finlandsbåts-konferenser. Ett antal inflytelserika kantonesisktalande kineser borde åka till Helsingfors och tillbaka för att under trevliga former rätta till några av de stolligheter som  tusentals år av språklig utveckling inte lyckats lösa.
Nästan alla ord jag lär mig kan med en liten glidning i tonfallet betyda något helt annat. Jag har redan nämnt mamma och häst, som för övrigt även låter väldigt likt katt och "inte ha".
Det finns värre exempel,  Máaih betyder tillexempel köpa. Säger du istället Maaih betyder det sälja. Det är ju inte det minsta upplagt för missförstånd... Skillnaden dem emellan går nästan inte förklara, men "maaih" utalas med en jämn ton, som ett "A" (samma ton som i telefonluren), medan Máaih börjar där och sedan drar iväg uppåt med ungefär en halvton. "Sing-Kèih yàt" betyder måndag. "Sing-Kèih yaht" betyder istället söndag. Jag är helt värdelös på att läsa noter, men det känns faktiskt som att det skulle vara det bästa sättet att visa hur ord ska uttalas.
Som svensk saknar man dessutom de gamla vännerna Å, Ä och Ö. Ching, som betyder ungefär "please" uttalas tilexempel "Tjäng!" Ngoh som betyder "jag" uttalas "(G)nå". Problemet är att skolan använder ett internationellt system för att skriva kinesiska ord med västerländska bokstäver, och för att kunna lösa mina skoluppgifter måste jag lära  mig hur de skriver, samtidigt som jag måste ha ett eget system för att komma ihåg uttal och tonläge. Det är längesedan jag utsatte min lilla hjärna för en sådan utmaning och just nu händer det de märkligaste saker inne i huvudet. Plötsligt dyker det upp gamla sedan länge bortglömda fraser på tyska och härom dagen i skolan besvarade jag plötsligt, och utan att tänka på det, en fråga på svenska. Det har aldrig hänt förut. På något sätt verkar det vara lite information overload i språkcentrat. Det går dock framåt. Efter en liten svacka i början av veckan, har det gått ganska bra det sista.  Efter bara en dryg vecka kan jag naturligtvis inte påstå att jag vare sig kan eller förstår särskilt mycket. Det börjar dock dyka upp små ord med mening i det som tidigare bara var anonymt tjatter. Jag förstår inte vad de pratar om, men man hör ett "måndag" här, och ett "Gillar inte" där, man snappar upp siffror och datum och man förstår att någon ska äta middag. Det är faktiskt både lite gåshudsläge och lite knäckande. Nu har man lärt sig precis tillräckligt för att förstå hur lite man faktiskt kan och hur lång väg det är kvar innan man har något som ens kan liknas vid en grundläggande kunksap.  Språket är inte helt befriat från grammatik, det finns bland annat ett femtiotal ordklasser att hålla reda på, men det är relativt enkelt att sätta samman meningar. Mycket är både väldigt logiskt, och samtidigt ganska komiskt. Att vara rik heter tillexempel rakt på sak "att ha pengar", och fattig heter följdaktligen "Inte ha pengar". Ett annat sätt att säga fattig är vad jag förstod att säga "inte äta ris". Ful heter "svår att titta på". Billig heter föresten "Pehng", så det kanske ligger något i det där med Tom Pheng pung.
   Det har varit lite glest med uppdateringar sista veckan, och jag hoppas att ni mot bakgrund av ovanstående kan ha lite förståelse för det. Med sextiofem (Sahp-Lock-Nhg) inlägg hitintills ligger dock snittet strax över ett inlägg om dagen, och jag hoppas att det ska kunna fortsätta ligga där någonstans.
   Åsa åkte iväg till Shanghai för en liten stund sedan, och jag och flickorna ska snart in till stan för att lämna tillbaka Harry till hans husse och matte.
Ha en bra söndag, mina vänner.
/F

Lite annat:
Jag älskar hur alla håller saker med båda händerna när de ska lämna över något. Det gäller inte bara visitkort, utan även sedlar och minsta lilla mynt. Många västerlänningar tar efter detta beteende, så även jag.
Det är helt enkelt så oerhört mycket trevligare än att att klafsa upp pengarna på disken som både kund och expedit gör där hemma.

Den går fortfarande fel...

Månaderna heter Månad 1, Månad 2 etc, och veckodagarna Veckodag 1, 2 etc. Enkelt och praktiskt, och plötstligt kan jag ställa den kinesiska klocka jag köpte till Åsa på vår bröllopsdag. Någon ändrar på den hela tiden. Det är absolut inte Elvira...

Åka hem? Det är fan okej.

Tro det eller ej, men om man säger "fan okej" på svenska så säger man med relativt rätt uttal också "Åka hem" på kantonesiska. Tänk på det tredje "fan" i Thåströms "Fan, fan, fan" så hamnar du ganska rätt. Använder du istället en jämn ton så betyder fan (faan) istället ris. Att äta en måltid heter för övrigt ordagrant  översatt "Äta ris". Att äta frukost eller lunch på en kinesisk krog heter  däremot "dricka the". Om man verkligen  vill bjuda någon på the måste man därför använda en annan formulering, för att dricka the betyder att äta dim-sum. Dim sum betyder i sin tur "nära hjärtat".
   Det är rätt mycket att tänka på, om man säger så...Idag hade jag en svacka igen och kunde plötsligt inte få ur mig ett enda ord. Tredje timman lossnade det dock något igen, så när det var dags att fan okej var självförtroendet på någorlunda vettig nivå. Helgen måste dock ägnas åt hårdpluggande, jag har dels en massa glosor att ta hand om, men måste också bli bättre på meningar i still med " Jag är inte flygvärdinna, inte heller veterinär" och andra fraser man kan ha nytta av:-)
   En mycket intressant detalj med språket är att det faktisk inte finns några ord för "ja" och "nej". Om man får en fråga av ja- eller nej karaktär måste man istället kasta tillbaka hela frågan i stil med:
Är du från Kina?   Svar: Jag inte är från Kina (fast som jag skrev igår säger man Kinas folk: Jing Gwok Jahn) Man lägger helt enkelt till ett litet "Mh" före verbet och har därmed gjort negativt.  Ibland blir det ännu märkligare. "Vill du dricka- inte dricka kaffe med mig i eftermiddag?" Svar: "Inte dricka. Jag i eftermiddag kaffe inte dricka" . Detta för med sig att även den enklaste fråga kan kräva absurt långa svar. Som vanligt är det dock något mer tillkrånglat i läroböckerna än vad det är på gatan, där svarar man tydligen oftast "inte dricka" utan några övriga krusiduller.
 Flickorna gick just över till grannflickan. Jag tänkte göra klart mina läxor, och sen smita över dit jag också för att snika åt mig lite privatundervisning från grannfrun Jùn.
Ha en trevlig helg allihop,
/F

Dryck för ambivalenta och KFI

Har just varit i Wan Chai och tryckt upp 100 affischer till AUW. Det kostade 500 pix, vilket innebär att
F Dahlberg Consulting International inte tjänat några pengar än, men väl haft sin första icke vidarefakturerbara utgift:-).
   Innan det var dags att stressa tillbaka hem till skolbussarna hann jag även med en snabbfika med Micke, som är ännu en av alla medföljande killar till tjejer på Åsas jobb.
   Micke har en del spännande projekt igång, och ni kan exempelvis hitta fina Hong Kong-lampor som han importerar (exporterar?) på designtorget i Stockholm.
    Micke introducerade mig även för min första kopp yeen-yeung, en dryck jag tidigare hört talas om, men aldrig smakat. Yeen-yeung måste vara den perfekta drycken för dem som har svårt att bestämma sig. Den består av hälften kaffe, hälften Te och dricks i ett glas fyllt av is. Det var faktiskt fantastiskt gott och det blev inte sämre av att vi satt på ett av de där små anspråkslösa kinesiska haken i gränderna som jag skrivit om tidigare. Annars finns yeen-yeung faktiskt även på Starbucks.

Invandrarpappan har också varit ambivalent vad gäller Kinesiska för Invandrare. Att jag ska försöka lära mig lite av språket har jag bestämt mig för sedan länge. Frågan är bara vilket språk, Kantonesiska eller Mandarin? Så fort jag bestämt mig för ett, har jag funnit skäl som vägt över till förmån för det andra.
Tecknen är desamma, men i övrigt är det två helt skilda språk. Finska och Svenska skrivs ju också med samma tecken:-)
För Mandarin talat att det är ett mycket större språk och kanske framför allt att det är Mandarin som flickorna läser. För kantonesiska att det är det som talas här i Hong Kong.
   När jag frågat kineser säger hälften mandarin och hälften kantonesiska, så det ger inte så mycket vägledning.    Idag bestämde jag mig. Det blir kantonesiska, trots att jag hela tiden lutat mest åt Mandarin.  Skälet är främst en kommentar från grannfrun. Att åka till Hong Kong och plugga Mandarin är som att flytta till Tyskland för att lära sig franska.
   Tänker man efter är jag och flickorna också i totalt olika situation. De har faktiskt möjlighet att verkligen lära sig språket, och de kommer att leva och arbeta i en värld där Mandarin kan ge fantastiska möjligheter. Mina behov handlar mer om här och nu, och de små kunskaper jag kommer kunna snappa upp handlar om att få ut så mycket som möjligt av tiden här.
   Jag tvekar lite fortfarande, men så får det bli. Jag ringer till skolan i morgon.