Ett första jobb från Hong Kong-kontoret.

Då var det klart, det lilla välgörenhetsjobbet som jag tror att jag nämnt ett par gånger. Den 7 oktober Rockar Hong Kong loss för utbildning med lokala storheter som Lone Star Radio och Witchdoctor på scen.  Biljetterna kostar 1000 pix och då ingår en buffé samt all alkohol du vill och hinner dricka fram till klockan 24.
    Då några sponsorer klivit in och tagit hand om alla omkostnader kommer alla biljettintäkter gå direkt till Asian University for Women, en organisation med ett eget Universitet i Bangladesh som jobbar med att ge högre utbildning åt begåvade men fattiga kvinnor i hela Asien.
   Läs gärna mer om AUW här. Jag hade personligen aldrig hört talas om dem förut, och faktum är att jag tackade ja till att hjälpa till utan att veta vilken organisation det handlade om.

Första skissen.

Någonstans utgår man ju ifrån att det inte är "Till stöd för Juntan i Burma" eller "Tyska seniorer i Latinamerika". Nu visade det ju sig dessbättre vara både en organisation och ett syfte som känns väldigt bra. Det har också varit kul att ha något eget att pyssla med. Det har gett, och kommer förhoppningsvis ge, några goda kontakter och det har också varit ett bra test av hur det fungerar att härifrån arbeta med byrån därhemma. Faktum är att det överträffat alla förväntningar.  Det började med att jag direkt i sittande möte med uppdragsgivaren stämde av några tankar, tog en bild på en enkel skiss med telefonen och skickade till Erik därhemma. Ett snabbt telefonsamtal dagen därpå, och sen fick jag ett första utkast några timmar senare vilket jag skickade vidare till "kunden" direkt från telefonen.
Otroligt egentligen. It is a brave new world. I princip blev allt godkännt direkt, men vi har fått vänta lite på att alla band och sponsorer skulle bli klara.  Jag skulle behöva an grafisk designer på plats för riktigt snabba puckar, men till stor del är det inte mer komplicerat än att jobba hemifrån en Vab-dag.
    I förra veckan tog jag en kaffe med en kille i reklambranschen som trodde att det visst skulle gå att få snurr på en liten solo-låda. Något måste jag göra, så jag tror att det är dags att åka till Revenue Tower och registrera ett företag. Det kostar 4000 att få ett färdigt aktiebolag och det tar tydligen en knapp halvtimma.
   Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad bolaget ska heta. Just nu pendlar jag mellan RBK Asia, och F. Dahlberg Consulting International Ltd - Part of the RBK Group. Ni som känner mig väl vet att det är så jag brukar svara i telefonen därhemma. Som logo på det sistnämnda tänker jag mig en gyllene gris stående på en jordglob. Jag är grisen. Globen är alla ni andra.  Vad säger ni? Hör gärna av er med synpunkter:-)

I övrigt har jag ägnat morgonen  åt att ordna med lite grejer inför en bemärkelsedag i morgon, samt en kaffe på Starbucks tillsammans med South China Morning Post och The Standard som är den engelskspråkiga gratistidningen. Metro finns, men jag har bara sett den på kinesiska.

Ur dagens nyhetsskörd kan följande nämnas:

Vill man äta tonfisk-sashimi som smakar "färskare än färsk" är det Super-Frozen Tuna man ska leta efter. Den finns än så länge inte i Hong Kong då ett inte finns några fryshus som klarar de önskade -40°C.
Det lär finnas i Europa, så håll ögonen öppna.

Just nu är det "Mudik" i Indonesien, en lokal tradition som avslutar fastemånaden Ramadan. Tiotals miljoner indonesier (ja, det står faktiskt så) lämnar städerna får att besöka sina hembyar. Det lär vara världens största årliga folkomflyttning.

Här i Hong Kong har två affärsmän, Rogerio Lam och George Tan mötts i rätten. Det är tydligen kulmen på en segdragen tvist som handlar om fem porslinstalrikar. Lan menar sig ha lånat ut dessa till Tan 1982 och vill nu få tillbaka helst porslinet, eller dess värde.
Tan å sin sida hävdar att grejerna är hans. Ett av objekten såldes nyligen på en auktion. Det inbringade 103 miljoner.

Nu är klockan strax efter 12 här, och det är den tid på dygnet då jag känner mig som att jag hade en sån där elektronisk fotboja. Jag vill åka in till stan och hitta på något, men klockan 15 måste jag vara tillbaka och ta emot skolbussarna. Frågan är med andra ord om det är lönt.
Jag blir deprimerad av att känna mig fastlåst här hemma. I kväll ska jag dock gå ut och ta ett par pilsner med ett par"Olycksbröder" i samma situation (nja, det är knappast synd om oss:-)). Det är ett mycket efterlängtat tillfälle och faktiskt första utgången på egen hand sedan veckan innan vi åkte.

Ha en bra dag kära vänner,
/F

Pappaledig

Normalt sett är det söndagarna som är tjänstefolkets lediga dag. Efter morgonens födelsedagsfirande tyckte jag dock att döttrarna behövde lite tid med sin mamma.

Eller den ärliga versionen: Jag behövde lite tid för mig själv.

Det visade sig att området har en egen buss till Sheung Wan, jag tog den dit och gick sedan en lång promenad i värmen till Midlevels. Hamnade så småningom med en tidning och en Espresso på ett litet café.

South China Morning Post verkar vara skönt frispråkig, både om vad som händer i Hong Kong och på andra sidan gränsen. Det lär vara förbjudet att ta med den in i Kina. Idag hade de bland annat ett längre reportage om kinesiska hacker-attacker mot amerikanska intressen. Integritetsfrågor verkar också vara på tapeten. Tydligen har företaget som har hand om systemet för Octopus-cards, som är både tunnelbanekort och fungerar som lokalt betalkort, sålt uppgifter om användarna till tredje part (så som både coop och ica gör hemma...) I ett land i Hong Kongs situation är naturligtvis censur och myndighetsinblanding också frågor som alltid är aktuella.

Kan konstatera att jag måste ha morgontidning. Prenumerationen var rätt dyr, men jag får väl kolla om hemmamannen kan få det som personalförmån.

Efter kaffet fortsatte jakten på kaffebryggare. Idag hittade jag förvisso flera stycken, men tyvärr inte rätt. Trots misslyckad shopping, och trots att det måste ha varit över 40 grader varmt gick jag hela dagen runt med ett leende på läpparna. Det är en så fantastisk stad. Det är ett sånt myller av männsikor, en sån blandning av dofter och synintryck, och en sådan fantastisk mix av kulturer.

Dagens andra espresso intogs på en liten italiensk bar som mycket väl kunnat ligga i såväl New York, som Milano eller för den del Stockholm. Nu råkar det ligga i Hong Kong och då känns det som den naturligaste sak i världen att det ligger ett litet tempel där folk tänder rökelse och eldar upp små bönelappar precis intill, en afrikansk bar är granne på andra sidan, mitt emot ligger ett stängt ställe som med stor sannolikhet är en strip-bar och lite längre ner på gatan säljs torkad fisk och grönsaker vägg i vägg med en mekanisk verkstad.

Dagen viktigaste slutsats är därför: Människor med skilda bakgrunder, kultur och religion inte bara kan leva tillsammans. Jag tror att vi ska och bör göra det.

Väl hemma igen var lagenheten tom sånär som på Harry. Han ska bo hos oss i en vecka, och honom berättar jag mer om i morgon.

Då tänkte jag också berätta lite mer om Tyras födelsedag.