lördag 18 december 2010

En okänd vän i norr.

Ni får ursäkta om detta inlägg ibland blir lite kryptiskt, men jag vill undvika alla formuleringar som hänger ut eller generar en person som bor här. Därhemma hände det ju ganska ofta att man plötsligt fick en vänförfrågan på Facebook från någon man inte hade en aning om vem det var. Jag hade aldrig något riktigt konsekvent sätt att hantera dem på. Ibland var man osäker på om det var någon man kände och addade dem för säkerhets skull. Ibland fanns det en massa gemensamma vänner så man tänkte att visst, varför inte. Och ibland lät man dem bara bero, eller till och med avvisade.
Så härom dagen var det ett namn  som vi, mot bakgrund av ovanstående diskretion, kan säga inte var särskilt bekant. Hon ville bli min vän. Vi hade inga gemensamma vänner, men jag funderade och jag funderade, och olikt professor Baltazaar kom jag aldrig fram till något svar. Var det någon av tjejernas lärare? Var det någon av lärarna på min skola?  Var det någon jag träffat i ett lokalt affärssammanhang? För säkerhetsskull accepterade jag, och ganska snart dök denna människa upp på chatten. Det visade sig att hon ville öva på sin Engelska, och eftersom att jag hemskt gärna vill öva på min kantonesiska så småpratade vi en stund. "Vill öva på min engelska" lät dock aningen suspekt, och andra gången hon dök upp så försökte jag på ett fint sätt få in några meningar om att jag är lyckligt gift och har barn. Jag vet, sa hon, det har jag sett i din profil. Nu har vi pratat några gånger, och efter som att jag är nyfiken på vem hon är har jag några gånger försökt ta upp ämnet att vi kanske skulle träffas någonstans. Självklart med tillägget att hon gärna ska ta med en kompis, och att jag kanske tar med min fru eller någon annan. Då byter hon ämne. Hon verkar verkligen bara vilja öva lite engelska, och hon vill bara göra det i chatform. Jag får veta en massa om vad som händer i lärarrummet i en skola uppe i nya territorierna och hon verkar tacksam varje gång jag rättar till något litet grammatikfel (vilket jag kanske i och för sig inte är rätt person att göra) Hur som helst är det lite kul. Kanske ses vi nån gång, annars kommer hon fortsätta att vara nån slags låtsaskompis. En Mållgan, på chatten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar